Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad mamma berättade om diamanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenarne och säg sedan om da kan tro att de äro simpla glasbitar.»
Modren lät det fulla skenet från lampan falla på korset, ocfi barnen
sågo med förvåning att ett färgrikt, lysande ljus strömmade fram ur
dessa hvita stenar.
»Man kallar dessa stenar diamanter,» sade nu modren, »och de
kosta mycket penningar. Diamanten är den förnämsta bland
ädelstenarne; ingen annan kan täfla med den i glans och ingen har så högt
värde. Detta kors är ett dyrbart familjearf, som en gång burits af
er mormors mor. Men lemna mig det nu tillbaka; jag hör att vagnen,
som skall föra mig och pappa till balen, nu kör fram.»
Ogerna lemnade barnen ifrån sig den gnistrande dyrbarheten. »Ack,
om jag en gång hittade en enda sådan sten, då jag gick ut för att
spatsera!» sade Helena.
»Det är bäst att du uppger hoppet derom med ens, min älskling,»
svarade modren leende. »I vårt land hittar man endast sådana stenar
i rikt folks juvelskrin, så vida man ej fått några genom arf eller
gåfva.»
»Hvar finnas sådana och huru komma de till oss?» frågade
Herman, hvilken tycktes vida mera intressera sig för diamanterna än för
modrens granna baldrägt.
»De komma från diamantgrufvorna i Brasilien i Sydamerika.»
»Diamantgrufvorna — Brasilien — Sydamerika,» upprepade
Herman långsamt och eftersinnande. »Ack, snälla mamma,» fortfor
bedjande den nu högst intresserade gossen, »förklara mig detta tydligare!
Säg mig allt hvad du vet om diamanter, gör det!»
I detta ögonblick inträdde pappa färdigklädd i rummet. Mamma
böjde sig nu ned till sin gosse, kysste honom och sade: »I morgon,
Herman, skall jag berätta dig åtskilligt om diamanter. Nu måste jag
lemna eder, barn!»
»Adjö, adjö!» ropade pappa, sedan han kysst barnen, hvarpå
föräldrarne begåfvo sig af.
Dagen derpå satt mamma på soffan i sitt rum, då Herman och
Helena förtroligt smögo sig till den kära modren. Så mycket
mamma än i går balklädd behagat dem, så funno de henne i dag ännu
mera i deras smak. »Ty,» sade Helena, »baldrägten är för de
främmande, men hvardagsdrägten för oss och det är det allrabästa. Eller
hur, Herman?»
»Ja visst,» svarade denne och kysste modrens hand; »Men,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
