Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då denne ännu såsom bara gick och dref på Pont-Neuf
och såg på gatu-komediantema, —■ “flaneriet är en så god
sak. För lyckligt begåfvade naturer är flaneriet den tionde
sånggudinnan, som ensam dugar mera än de nio andra.
Är det icke flaneriet, som Moliére och La Fontaine, som
Sokrates och Horatius, liksom Rousseau, Steme, Töppfer,
Hoffmann, Béranger m. fl. hafva att taoka för sina bästa
inspirationer? Flaneriet gjorde några stora och andra
älskvärda, det gaf qvickhet åt den ena och snille åt den
andra. Deras ungdoms långa dagdrifveri skapade just
deras sena och mogna produktivitet.”
Nåväl, Moliere återvände till Paris för att stanna der
under sin återstående lifstid. Det är icke vår mening att
här ens försöka skizzera Moliéres verksamhet. Hvaije
bildad läsare känner den. Vi göra endast ett utkast till
några blad af Fariserteatrarnas historia, sådan vi läst den
och hört den på sjelfva platsen.
Det var år 1658, som Moliére med sin trupp spelade
för första gången inför Ludvig den fjortonde. Teatern var
i en stor sal i Louvren. Konungen fann tycke i truppens
spel och tillät den att stanna i Paris samt gaf den titel
af Troupe ds Monsieur. Den skulle få spela på Petit
Bourbon, en liten teater vid Louvrens nuvarande stora
kolonnadtäijade och i grannskapet af den gamla kyrkan
Saint-Germain 1’Auxerrois; men representationerna skulle
endast gifvas oinvexlande med den italienska trupp, som
förut spelade på denna teater.
I förbigående måste vi nämna ett par ord om dessa
italienare i Paris. Henrik den tredje hade låtit en italiensk
trupp komma från Venedig och åt den upplåtit Hotel Petit
Bourbon. Truppen tyckes snart hafva åter lemnat Paris
och efterträdts af andra landsmän, och så fortgick det
oupphörligt. Henrik den fjerde hade också vid ett fälttåg
tagit en italiensk trupp hem med sig, som ej heller
stannade länge. Al(a italienska teatersällskaper hade på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
