- Project Runeberg -  Thalia / Theater-Kalender för 1867 /
127

(1848) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gade, man kan utöfva en så kolossal verkan. Ni har
kanhända hört talas om att Rachel, denna ntmärkta
skådespelerska, — naturligtvis — också var mästarinna uti att
behandla sin stämma? Hon hade den i alla hänseenden
så i sitt våld, att hon dermed ömsom tjusade, ömsom
förfärade, — alltid hänförde. Man skulle höra henne då
hon uti “Horatierne* ifrån den lågmälda, dröjande
hviskningen öfvergick till detta passionens brådstörtande
ordsvall, som brusade likt en lössläppt orkan, eller då hon i
“Phädra“ gaf luft åt sitt raseri i denna sammanpressade
recitation, hvilken lät nästan endast som en våldsamt
framtvingad suck — för att lära sig inse talets
gudomliga konst, och den hänförande verkan det utöfvar.

Den store Shakespeare som, enligt hvad ni känner
af Hamlet, icke hade så små anspråk på skådespelarne,
har i ett af sina verldsbekanta stycken, ett af de mest
storartade, nemligen “Julius Ceaaru, framställt en af de
mest svårlösta uppgifter som kan komina att föreläggas
en skådespelare. Jag menar Marci Antonii roll. Denne
har nemligen af Brutus och de öfrige Cesars mördare,
erhållit rättighet att tala till folket vid Cesars lik, och i
detta tal, ett mästerstycke för alla tider, är det nu som
han, hycklande undergifvenhet för ödets vilja, och
beundran för mördarnes karakterer, uppeggar det romerska
folket till ett blodigt uppror, som slutar med mördarnes
fördrifvande och Cesars upphöjande till nästan gudomlig
rang. Man tänke sig detta tal i munnen på en
skådespelare, som derpå ville använda den gamla
teatétslen-trianens utnötta vändningar och predikosjuka, och hvad
blefve det af hela den väldiga scenen? En fars, ett
löjligt, obegripligt upptåg. Men anförtro detta svåra
uppdrag åt en skådespelare med omdöme och förmåga att
tillgodogöra sig menniskoröstens rika resurser, och man
skall få se och höra något gripande och storartadt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:04:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/thalia/1867/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free