Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagerlunden och där var han att träffa hvarje
eftermiddag, ty han valde sitt umgänge och valde det ganska
noga, visserligen ej efter några allmänna principer utan
endast efter sitt eget tycke och sin egen smak.
Hemligheten låg egentligen däri, att Pelle Janzon ville höra
någon prata, då han ville tiga, men ville hafva tyst, då
han själf pratade. Det är, som man finner, en ytterst
allmänt-mänsklig åkomma, och om den tillägges Pelle
såsom något karaktäristiskt, beror det endast därpå att
Pelle ej brydde sig om, att dölja sina åsigter
beträffande lösningen af detta lilla umgängesproblem.
Men var Pelle mycket beroende af rummet, så
var han dess mera oberoende af tiden. Med den
slösade han oförskräckt, och på sångens, glädjens och
skämtets altare offrade han mången gång både dagens
och nattens timmar. Ty Pelle var just inte hvad man
kallar rädd om sig. Ett gladt lag bröt han ej gärna
och äfven om det kämpades med »starka» vapen var
han gärna den siste på valplatsen. Och en vacker
sommarmorgon eller kanske rättare ljusnande
sommarnatt kunde man ibland möta Pelle på någon af
hufvudstadens promenader, njutande af den friska
morgon-svalkan och stadd på väg — hemåt. Det fordrades
Pelle Janzons starka och sega fysik för att stå ut med
ett sådant lif, och om Pelle också ej egde den
kroppsstyrka, hvarmed han ibland skröt, hade dock det friska
Thalia. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
