Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
af Daniel Fallström, bjöd på åtskilliga, nätta och
sångbara romanser och visor. Djamileh, ett arbete af
George Bizet, var en liten perla af rent österländsk
fårg, infattad i en pikant och elegant orkestral ram.
Denna lilla enaktsopera hade verkligen förtjent att
hålla sig uppe på repertoaren och hade nog så gjort, om
titelrollen varit lämpligare besatt än hvad nu var fallet.
Kungl, operans enda stora nyhet var Offenbachs
posthuma operacomique »Hoffmans sagor». Offenbach
hade efter sina gamla synder gjort bot och bättring
och gått till Canossa, det vill här säga till Gounod,
som tydligen i Hoffmans sagor varit den gamle
operett-maëstrons förebild. I den farsartade andra akten kan
han visserligen ej låta bli att sticka fram bockfoten
till några cancansteg, men så är han så mycket mera
allvarlig och romantisk i tredje akten, som för öfrigt
innehåller operans bästa bit, barkarollen. Första och
fjärde akterna utmärka sig genom sina friska, duktigt
gjorda studentkörer.
Jag har här endast kunnat återgifva några
allmänna drag af det föregående spelårets verksamhet.
Detta år har varit af oberäknelig vikt, ty det har
gifvit operan en mera oberoende ställning än den haft
någonsin förut, och för den nya operan skola dess
lärdomar i mer än ett afseende blifva välkomna.
H. L. Victorin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
