Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Vioran och Zeruan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180-
den ena kunde de liksom i en trollspegel oek nästan
lika väl, som om de varit på stället, få se de
aflägsna scenerier, som voro mindre tillgängliga för
dem än för männen — åtminstone så länge de voro
ogifta. Genom den andra visade sig för dem,
begåfvad med rörelseförmåga, den älskade skepnad,
som genom långt afstånd eller genom döden var
skild från dem.
Jag liar redan nämnt, att Ialmas specialitet var
fotograferingskonsten. En dag fick jag efter
särskild inbjudning besöka liennes atelier. Hon inledde
mig i ett lifligt meningsutbyte i något ämne — jag
minnes ej hvilket — under det hon tycktes vara
sysselsatt med att göra i ordning det underliga
instrument, bredvid hvilket hon stod. Strax derpå
framtog hon för min räkning en stor samling
fotografier, och medan jag sysselsatte mig med dem,
fortfor lion, som jag trodde, med sina förberedelser
för att taga mitt porträtt. En af anledningarna
till mitt besök var nämligen att hon skulle
fotografera mig.
"Det är obestridligen lyckadt." Med dessa ord
väckte hon min uppmärksamhet.
"Lyckadt — hvad?" frågade jag, i det jag såg
upp från vyerna, som i sanning väl förtjenat hela
min uppmärksamhet.
"Se på de här!" svarade hon och pekade på det
framför henne stående bordet.
Då jag kom närmare, fann jag hela bordet
betäckt med en mängd porträtt af mig. Huru hon
tagit dem, kunde jag först icke förstå, ty så vidt
jag visste, hade jag ej "suttit" i någon af detta ords
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
