Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Anvar misslyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218:
"Hvad var det du sade?" frågade vår värdinna.
"Det lät så underligt."
Att detta utrop undföll mig, kan jag blott
tillskrifva benägenheten att vid starka sinnesrörelser
gripa till det språk, nian varit van vid i sin
barndom. Jag förklarade med någon förvirring, att jag
häpnat vid åsynen af det utomordentligt naturtrogna
porträttet. Det föreställde min egen mor,
visserligen förändrad liksom jag sjelf och klädd i denna
tids drägt. Men olikheten var ej mycket större än
den man kan varseblifva i en persons utseende från
den ena dagen till den andra. Alla hafva vi
lyckliga stunder, då vi taga oss bättre ut än vanligt.
Detta porträtt af min mor kunde hafva tagits vid
ett sådant tillfälle.
Jag kände mig imellertid lugnad såväl som
häpen. De ord Reva i förbigående yttrat om, att man
hitväntade min mor och min syster, eller rättare,
tänkte jag med bestörtning, Ismar Thiusens mor
Och syster, hade kommit mig att känna mig som
en bedragare, som är nära att afslöjas. Och dock
kunde jag ej se någon utväg ur min underliga
ställning. Med ett slags fatalistisk sorglöshet hade jag
beslutit afvakta utgången, ungefär lika öfvertygad
om att allt till slut skulle gå lyckligt, som vi känna
oss i fråga om hjelten eller hjeltinnan i en roman,
huru intrasslade än de förhållanden kunna synas,
hvari de befinna sig.
Nu hade jag funnit den oväntade lösningen.
Min ömma och älskade moder skulle kanske gifva
mig en ledtråd, hvarigenom jag kunde komma ut
ur denna labyrint. Men om hon och min syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
