Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Anvar misslyckas - 25. Åkertisteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220:
- tog, förflöt ganska angenämt under samtal i olika
ämnen, ehuru ingendera häntydde på det, som mest
upptog bådas tankar.
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Åkertisteln.
Morgonen derpå hade Utis och jag knapt
kommit ned i verkstaden, då vi hörde en signal på
telefonen. Det var Hulmar, som frågade, om
jag-kunde besöka honom under dagens lopp.
"Jag var säker på, att min gamle vän icke
skulle gifva sig någon ro", sade Utis leende, "förrän
han fått reda på allt, hvad du kan säga honom om
forntidens matematik. Det var blott af vördnad
för hvilodagen och stället, som han afhöll sig från
att genast inlåta sig på detta ämne. Jag hoppas,
du skall kunna uppfylla hans önskan. Blott då
han är upptagen af sina favoritsysselsättningar
tyckes han finna glömska och i viss mån vara
lycklig."
Min värd suckade, i det han yttrade dessa ord,
och satt en stund synbarligen försjunken i sorgliga
tankar. Kanske tänkte han på, hvad som möjligen
inom några månader kunde förestå honom sjelf. I
alla händelser bortjagade han inom kort sina
sorgliga tankar genom en kraftig viljeansträngning.
Något af hvad jag mest beundrade i dessa
menniskors moraliska uppfostran, var deras omsorgsfulla
utbildning af förmågan att slå ifrån sig onö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
