Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. En färd på karriol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270:
mande för sålunda uppfostrade personers vanor.
Vårt bruk att i donna stil tilltala qvinnor ansågs
af de författare, som behandlade vår tid, som ott
bevis på vår ofullkomliga civilisation; detta bruk
visade nämligen, att vi i viss mån ännu rönte
inflytande af den gamla, från ociviliserade tider ärfda
föreställningen om qvinnornas relativa
underlägsenhet. "Liksom i menniskans historia", skref en
redan anförd författare, "det moraliska blott helt
långsamt fick öfvervigten öfver det f3Tsiska, likaså
höjde sig äfven qvinnan långsamt och med möda
från den förnedrande ställning, hon intog hos de
vilda folken. När det vilda tillståndet gaf vika för
barbariets tidsålder, styrkan för sveket, upphörde
mannen visserligen att slå qvinnan, men hyste inga
betänkligheter mot att bedraga henne. I stället
for att gifva henne skälig andel i de rättigheter,
som på goda grunder tillkommo henne såsom
varande lika rikt utrustad som han, ehuru med olika
gåfvor, öfverlemnade han ädelmodigt åt henne de
barbariska prydnader, hvarmed han icke längre
värdigades 3mycka sig sjelf, förgyllde hennes
verkliga slafveri med vackra fraser och bemantlade sin
egen lika verkliga känsla af öfverlägsenhet med en
ton af hycklande smicker, som han skulle hafva
ansett för en skymf mot sitt förstånd, om någon
användt den mot honom sjelf."
Rädd kanhända för att hafva sårat mig genom
sin ’milda varning, fortfor Reva:
"Om jag icke hyste så mycken tillgifvenhet
för dig, Ismar, skulle jag ej vara så snar att varna
dig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
