Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. En kyss och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321:
"ocli jag vet, att hon beundrar dig. Då greps jag
af en plågsam känsla, som jag aldrig förr känt, och
förstod, att jag måtte älska dig, eftersom jag oj
kunde uthärda den tanken, att du brydde dig tör
mycket" om någon annan."
Till gengäld för denna ljufva bekännelse
omtalade jag, att jag på nästan samma ställe blifvit
medveten om min kärlek genom att förnimma
samma plågsamma känsla, då jag såg Anvar Siured
afvakta hennes återkomst. Detta ansågo vi
naturligtvis båda för ett märkvärdigt sammanträffande,
och vi hade en mängd dylika förtroenden att gifva
hvarandra. De voro verkligen så många, att
tim-marae förflöto, utan att vi märkte det, då Hovas
far till hennes förvirring kom och kallade oss till
frukosten, just som hon brukat säga till honom och
mig, då vi varit för upptagna af vårt arbete för att
komma utan någon påminneiso. Hulmar hade nu
på allvar börjat arbetet med att ordna det myckna
stoff jag hjelpt till att skaffa honom.
Så förflöt tiden tills det fattades blott ungefar
tio dagar till Olavs och Ialmas bröllopsdag. Under
det första ljufva utbytet af ömsesidiga förtroenden
hade vi helt och hållet glömt bort Edith Alston.
Lyckliga älskande bruka ju vara upptagna af det
sälla närvarande ögonblicket. Men under våra
följande samtal utgjorde Edith ett synbarligen
outtömligt ämne för Revas frågor. Efter att hafva
bekänt sin kärlek fann hon ständigt nöje i att få
veta allt,, som rörde min förlofning med hennes
forna jag. Ty sedan hon i mina skizzer
varseblifva den underbara likheten mellan sig och Edith,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
