Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341:
hvilket efter hvad jag hörde var beläget
någonstädes på den nu så kallade Grand Island.
Vi skulle icke visa oss der förrän midt på
eftermiddagen. Oaktadt våra vexlande sysselsättningar
tyckte jag, att timmarna skredo framåt med den
mest retsamma långsamliet. Hvad Olav angår,
häpnade jag öfver hans lugn. Efter ett års frånvaro
och på ett afstånd af en knapp halftimmes väg från
sin brud röjde han ej med ett ord eller en blick
någon otålighet öfver de hinder, bruket lade i vägen
för deras omedelbara sammanträffande.
Jag visste dock väl, att hans lugn ej berodde
på likgiltighet. Under vårt korta samtal i Salu
hade jag haft tillfäile att tala om Ialma. Trots sin
vanliga sjelfbeherskning kunde Olav icke dölja den
glädje lian kände öfver min öppet uttalade, nästan
entusiastiska beundran för den varmhjertade flickan,
som var så skön och hvars karaktär var ännu mera
älskvärd än hennes yttre. Ovärdig svartsjuka kunde
ej finnas tillsammans med den fullkomliga kärleken
och tilliten mellan dom båda — en kärlek och tillit,
som växt under år af fortrolig själsgemenskap.
Ändtligen var stunden inne. På en af do
elektriska båtar, som jag först sett använda på
Hudson-floden, ilade Olav och jag uppför floden till Grand
Isle. Han tycktes precis veta, till hvilken punkt
han skulle styra. Der, på den jemna gräsmattan,
som sträcker sig ned till vattenbrynet, synes en
klunga personer, bland hvilka jag redan kan urskilja
en i mina ögon så särskildt behagfull gestalt. Vi
landade. Blott Ialma och Reva kommo oss till
mötes. Reva tycktes hafva blifvit ännu skönare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
