Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu blott fördöma, hava i saken del oeh
äro således jäviga. De äro dessutom
på parten vreda och då kunna de ej
heller besinna vad rätt är i saken
såsom domareregeln säger. Det kommer
nog en tid, då man knappast skulle
vilja undvara de kunskaper i
samhällslivet o.ch de lärdomar i både gott och
ont, som storstrejken i förening med
lockouten givit långt utom vårt lands
gränser. Den slutliga domen tillhör
historien. Men det rättvisare
bedömande, som storstrejken redan nu fått
mångenstädes i utlandet, skall kanske snart
nog tränga sig fram även här, ”när
dvärgalåten tystnat mot resen efter
hand”.
*
Den närmaste moraliska lärdomen av
arbetskonflikten är sålunda, att de
stridandes organisationer måste utvecklas
och fullkomnas på båda sidor och att
en o v ä 1 d i g lagstiftning möjligen
skall kunna giva värdefullt stöd för ett
sådant arbete. Denna utveckling måste
självfallet ske från det beståendes
grund, d. v. s. med bibehållande av
redan vunna framsteg i
organisationsav-seende. Att gå till verket i hämndens
tecken är fåvitskt och lönlöst. Att
på den vägen söka komma åt ensamt
arbetarna är dessutom något ännu
värre.
Denna utveckling syftar dock blott
till de närmaste tiderna. Vägen går
här — även liksom i förhållandet
mellan staterna —• fram mot den väpnade
freden. Utbrottet av striderna
kommer att förhindras mest genom
fruktan för de offer och förödelser, som en
strid skulle medföra.
Där bortom förtonar emellertid
också en framtid oeh över den står med
eldskrift: ned med vapnen!
Jättelockoutens och storstrejkens
andra och största lärdom är därföre,
att de ställa i blixtbelysning, vad man
vetat förut, nämligen att samhället är
i mångt och mycket timrat på
omoraliska grundvalar. Det blir ingen
ro, så länge produktionsmedlen och
arbetskraften äro väsentligen på
skilda händer. Förmögenhetsklassernas
avskaffande åtminstone i sina
nuvarande former och utsikter för A^ar
man att känna sig, oberoende av
enskilde, arbeta för egen räkning på ett
helt annat sätt än nu, se där
det stora oundvikliga. Rättens
förverkligande kan synas såsom en utopi,
men den är och förblir ledstjärnan för
utvecklingen.
Arbetarrörelsen, som i nutiden
främst uppbär dessa mål, samlar
•sig emellertid för närvarande
närmast om strid för högre löner
och bättre arbetsvillkor i övrigt
samt rättvisare beskattning. Denna
berättigade och oavvisliga strävan rör
sig på de bestående
missförhållandenas grund, men kan på denna
grundval aldrig komma fram till någon
lösning. Det kräves, så vitt jag
förstår, att framstegsarbetet i den
aktuella politiken mera får fatt
också i de stora avgörande
grundspörsmålen både de ekonomiska och
de etiska. På detta sätt bör det även
lättare fylka allt större skaror från
småfolket och varför icke även från
hela folket.
Finns det dock utsikter att samla
massorna, upptagna av dagens slit
och bekymmer, till omedelbar och
hänförd kamp för dessa medelbara
och mera avlägsna mål? Jag vet det
icke. Men man måste hoppas det.
Arbetet därför kommer aldrig att
upphöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
