Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skola fackföreningar och ar-
b e tsgi vare fö reninga r in regi=
stre ras?
Detta var en av de första frågor
kommittén ställde till sig. Svaret blev
nekande. Inregistrering av dylika
organisationer är obehövlig, säger
kommittén, ty de äga redan nu
rättsligt skydd och kunna uppträda med
rättsliga anspråk.
Att man exempelvis i Nya Zeeland,
förenat arbetslagstiftningen med lag
om registrering har åtminstone delvis
berott därpå, att fackföreningarna
där saknade rättsligt skydd före
nämnda lags tillkomst.
Registreringen i Nya Zeeland är frivillig, men
utgör ett villkor för organisationerna,
därest dessa önska komma under
avtals- och skiljedomslagens
bestämmelser. Detta anser den norska
kommittén vara oförenligt med en verkligt
god lagstiftning. Rätten eller
plikten att tillgodogöra sig medlings- och
skiljedomsinstitutionerna samt följa
de härmed sammanhängande
föreskrifterna bör icke. säger kommittén,
vara beroende av de lokala eller
centrala organisationernas beslut om att
låta sig registreras eller ej. Vidare
bör inte uraktlåtenhet i detta
avseende giva möjligheter till att utan
vidare igångsätta en arbetskonflikt.
I stället för registrering föreslår
kommittén skyldighet för alla
organisationer att till en central
upplysningsbyrå insända alla
upplysningar, som kunna vara av
nytta och intresse vid den blivande
lagens tillämpning. Förutom stadgar
och dylikt, skall uppgift lämnas om
organisationens namn, platsen, där
dess styrelse har sitt säte, samtliga
styrelseledamöters namn och adresser
o. s. v.
Stats- och kommunalarbetarnas
ställning till lagen.
Den inom kommittén mest
diskuterade frågan synes ha varit
huruvida den blivande lagen skall
komma. att omfatta alla arbetare, d. v. s.
då även statens och kommunernas.
Här ha meningarna gått skarpt isär.
Majoriteten inom kommittén, d. v. s.
tre ledamöter — jur. d :r Einarsen,
stortingsman Myr van g (borgerligt
radikal skollärare, av Castbergs
grupp) och arbetsgivareföreningens
representant, fabrikör M y h r e,
företrädde här den meningen, att
sistnämnda kategorier böra under vissa
förhållanden ställas utom
lagen. Kommitténs ordförande
däremot föreslår motsatsen: full
likställighet med ”privata” arbetare, och
arbetarerepresentanten, hr Lian,
förenar sig med honom, utom i ett par
detaljfrågor.
Majoritetens argumentering verkar
inte på långt när så övertygande som
ordförandens.
Ganska betecknande för dess
resonemang är följande:
”Staten är suverän och överordnad
de privata personerna och om den
organiserar särskilda medlings- och
skiljedomsinstitutioner till
utjämning-av konflikter mellan dessa och om den
påbjuder vissa inskränkningar i
privata medborgares handlingsfrihet, så
har man därför inte rätt att säga, att
staten själv bör iinderordna sig de av
den skapade organisationen och låta
sin egen handlings- och
beslutandefrihet inskränkas i samma
utsträckning. De inskränkningar i
handlingsfriheten, som äro naturliga oeh
berättigade för privata personers
vidkommande, kunna vara både oberättigade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
