- Project Runeberg -  Tiden / Andra årgången. 1910 /
88

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mycket viktigt argument mot ett
förbud framhållits, att förbudet skulle
komma att drabba arbetsgivarnas
organisationer hårdare än arbetarnas
och sålunda verka olika för de båda
intressegrupperna. Arbetarna skulle
nämligen trots strejkförbudet kunna
deltaga i striden genom att lämna de
strejkande eller lockoutade pekuniärt
understöd. Häremot erinrar hrr
Sol-nprdal och Myrvang, att
arbetsgivarna h a s a m mä r ä 11, om de vilja
använda sig av densamma. Det ha de
också gjort på senaste tiden och, i
syfte att i största möjliga utsträckning
bli i tillfälle att tillämpa
understöds-metoden så effektivt som möjligt, ha
de kombinerat sina organisationer med
s. k. s t r e j k- och
lockoutförsäkringskassor.

Men de båda kommittéledamöterna
gå ännu längre. De säga rent ut, att,
om än den av arbetsgivarna befarade
olikställigheten skulle inträffa,
förbudet ändock vore
berättigat rent samhälleligt sett.
Sjanpatilockouterna få i regel större
omfattning än sympatistrejkerna oeh
drabba därför samhället hårdare och
farligare. Och — här kommer ett
uttalande av största intresse — ”sett
från samhällelig synpunkt kan man
antaga, att samhället har i
n-tresse av att arbetarnas
villkor äro i stadigt och jämt
framåtskridande. Skulle det
sålunda visa sig, att ett förbud mot
sympatistrejker och sympatilockouter
ställde arbetarna i en gynnsammare
ställning, bör inte förbudet på
den grund vara
förkastligt.”

Arbetsgivarerepresentanten, herr
Myhr e, stödd av jur. d :r
Einar-s e n, anför som ett viktigt skäl mot
ett förbud, att detta skulle komma att
tvinga arbetsgivarna och arbetarna att
av rent taktiska skäl vid en konflikt
redan från början utvidga denna till
största möjliga omfång. Detta kan
bl. a. ske genom att uppsäga ett stort
antal överenskommelser samtidigt och
göra de nya avtalen till föremål för

gemensamma underhandlingar.
Vidare kan man befara, att någon av
parterna vid en för motparten särdeles
besvärande konflikt av ren trilska
försvårar ett fredsslut, medveten om att
motståndaren ej är i stånd till att giva
ytterligare eftertryck för sina krav
genom att vädja till sin organisation
om en sympatistrid. ”Skall
inskränkningar göras i strejk- och
lockouträtten, böra dessa under alla förhållanden
ieke vara av uteslutande negativ
art, utan vara förknippade med
positiva åtgärder för lösning av
arbets-tvister. Man måste därför antingen
endast inskränka sig till de
begränsningar av «trejk- och lockouträtten,
som är en nödvändig följd av en
bestämmelse om obligatorisk medling
och villkorlig obligatorisk skiljedom,
eller också måste man taga steget fullt
ut och gå till ovillkorlig obligatorisk
skiljedom och i konsekvens därmed
helt förbjuda strejker och lockouter.”

För övrigt erinras om, att här
behandlade spörsmål ’ ’i verkligheten
ligger utanför kommitténs mandat”.

Vår partivän Lians uttalande är
mycket kort. Han delar deras
uppfattning, som avråda ett förbud. Men
han slår ändock fast, att det
otvivelaktigt är mest överensstämmande med
kollektivöverenskommelsernas
förutsättningar och natur, att, så länge
dylika överenskommelser gälla, arbetet
icke är utsatt för några rubbningar
genom intressemotsättningar parterna
emellan. Den tanke, som ligger till
grund för minoritetens förslag, måste
således sägas vara i överensstämmelse
med kollektivöverenskommelsens
väsen, säger han. När han emellertid,
trots detta, icke ser sig i stånd till att
biträda förslaget, är det därför att
verkningarna av ett sådant
förbud knappt låta sig helt
överskådas. Förslaget sträcker sig i
verkligheten betydligt längre än vad
som blivit nämnt. Det kommer
sålunda att vanskliggöra varje
direkt samverkan mellan lika
intresserade branscher, även om arbetarna inom
dessa icke äro bundna med löneavtal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:07:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1910/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free