Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oeh nödvändiga. Men de äro som en
droppe i havet emot den jättepremie,
som årligen utgår från konsumenterna
till upprätthållande av en irrationell
spannmålsodling. nämligen b r ö
d-säds tullarna. Man ger bildlikt
talat, årligen en kopparslant till den
verkligt nyttiga och nödvändiga
produktionsformen. men en
tusenkronese-del till den otillfredsställande oeh
dödsdömda, för att denna måtte
kunna konkurrera med den förra! Och
syftet med statens
egnahemslåneverk-samhet kan ingen dödlig klart ange,
om det icke möjligen är att öka det
redan förut så stora antalet under
pro-letäriska villkor levande jordbrukare.
Den första tanken med dessa lån var
att skaffa de tullpremierade
godsägarna en ytterligare fördel i billig
arbetskraft. Sedan synes man av skamkänsla
ha sökt undkojnma skenet av detta
(ehuru realiteten nog står kvar)
genom att höja egnahemslånens belopp
och lätta villkoren, dock fortfarande
så, att en jordlott av de högre
värdeklasserna skall bli för stor att svälta
ihjäl på, men för liten att leva av.
Funnes det bakom det hela någon
avsikt att upphjälpa det svenska
jordbruket. så borde lagstiftningen söka
liindra i stället för att f r ii m j a
uppkomsten av sådana
nationalekonomiskt otillfredsställande företag, som
man nu med statshjälp oftast
åstadkommer.* Även den frivilliga, så att
* Vi bortse här allileles från vad man
skulle kunna benämna ■’ ’arbetarjordbruk ’ ’,
smålotter, som innehas av personer med
huvudsaklig sysselsättning som lönearbetare,
och vilka skötas ”på lediga stunder”.
Detta slags jordbrukslotter ha sin särskilda
■karaktär och böra därför ej sammanblandas
med de egentliga jordbruken.
Arbetarjord-liruken torde i många fall lämpligen kunna
ägas av organisationer eller av kommunen; .
och utlämnas mot arrende till medlemmarna.
säga filantropiska
egnahemsverksam-heten hemfaller delvis under samma
dom.
Det stora felet med båda är, att de
i bästa fall satt några rätt dimmiga,
sociala synpunkter i främsta rummet
i stället för hänsynen till
jordbruksnäringens utveckling. Det bleve här
alldeles för långt att ingå på en
närmare kritisk utläggning över detta
ämne; blott några antydningar om hur
det b o r d e vara skola därför ges.
Först och främst måste den
principen fastslås, att staten icke bör
medverka till uppkomsten av andra nya
jordbruk än sådana, som kunna ge en
familj full b ä rgnin g. Den
behövliga arealen växlar naturligtvis rätt
mycket efter jordmån, belägenhet oeh
intensitetsgrad av brukningen.
Därför skadar det icke att ta till de långt
från avsättningsorterna belägna
lotterna så omfattande, att de i en franttid
eventuellt kunna delas, och alltid
hellre något för stora för en familjs
bärgning än för små. Såsom fordom
bör kanske rent av lagliga hinder
sättas för delning av enskildas jord
utöver besuttenhetsgränsen. De små
jordinnehavarna, som nu icke äro fullt
besuttna, borde i mån av tillgång och
lokala möjligheter beredas lijälp för
att bli det, t. ex. genom expropriation
av nödig areal av odlingsmark eller i
vissa fall även åker från större
egendomar i grannskapet. För alla dessa
åtgärders vidtagande skulle de av mig
föreslagna ’ ’jordbrukarkommunerna ’ ’
bli av stor nytta, om de kunde kouima
till stånd.
En j ä m nare och ekonomiskt
förnuftigare jordfördelning bör
sålunda vara det första kravet i
socialdemokratisk jordbrukspolitik.
Detta betyder dock icke, det behöver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
