Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR SVENSKA TIDSKRIFTER
25
"de stora partiskiljande linjerna" frågorna
om republiken, första kammarens
avskaffande och rösträttsstreckens borttagande. I
sanning praktiska och vitala uppgifter för dem,
som tagit patent, på fattigdomens
avskaffande. Den politiken göl ingen fattig rik,
den är fastmer ett sorgligt tecken på hur
man gör bisak till huvudsak och låter
pappersbehov gälla mer än livs- och brödbehov.
Hr F. tror icke, sitt en dylik "teoretisk
barn-kammarpolitik" kommer att göra sig hörd i
en arbetande socialdemokratisk
riksdags-fraktion, men föreställer sig att den är
avsedd att ’"suggerera fram ett missnöje med
den nuvarande regeringen’’. Gentemot
sådant bör den hålla orubbligt på den sociala
linjen. "Det vore ett välbehövligt memento
åt alla dem, som påstå, att endast
socialismen och socialisterna äro besjälade av
sociala synpunkter och vilja komma
fattigdomen till livs. Och det -skulle bli ett
fägnan-de historiskt skådespel att se en
vänstermi-nistär stoltas från vänster, därför att den
pä sitt program låtit de sociala synpunkterna
undantränga de konstitutionella."
Bland de vanskiigheter, det nya systemet
har att räkna med, framhåller förf. särskilt
två: de många nya männen inom
regeringspartiet, valda på ett allmänt
sparsamhets-program, och ilen socialdemokratiska
taktiken. Behandlingen av den förra obekanta
faktorn leder förf. in pä ett viktigt
parlamentariskt problem:- regeringens ställning
till sitt parti. Nn gäller det, menar hr F.,
att inte låta sig kommendera.
"Parlamentarismen är som allt annat mänskligt
ingenting i och för sig gott. Dess värde beror på
dess tillämpning. Dålig parlamentarism är
vida sämre än upplyst despotism. Och
dålig är den parlamentarism, som betraktar
regeringen blott och bart som folkviljans
sprattelgubbe.’’ Förf. ifrågasätter, om icke
socialdemokratins nej till ministeransvaret var
en ren eftergift åt en dylik mekanisk
parlamentarism. Om den socialdemokratiska
taktiken uttalas vidare, att om vägran att delta
i regeringsbildningen — en segel för den
s. k. princippolitiken och ett nederlag för
den praktiska arbetspolitiken — skall bli ett
varsel för framtiden, så är icke mycket att
hoppas. Förf., "som varken är inne i det
ena eller andra partiets kateketik, utan bara
har sitt stackars syndiga bondförstånd att
bygga på", menar, att reformvännerna till
en början må gå gemensamt så pass långt
som kraven äro lika och gemensamma, sedan
kan det bli så dags att etablera boskillnad..
Men inom socialdemokratin existerar en
ganska stark fraktion, som framför allt är
fiende till just bM-dförståndet, för vilken det icke.
är huvudsaken att en reform praktiskt taget
råder bot tör ett ont utan att botemedlet
serveras efter den formel, som står skriven
i do heliga bäckerna. En fraktion, som är
parlamentarisk mot ungsocialismen men
anti-parlamentarisk åt andra håll, som vill dela.
makt men icke ansvar, som vill företräda.
speciella proletärsynpunkter, mon när det
gäller fattigdomens omedelbara
bekämpande-drar landet runt och vittnar om republik och
enkanimarsysteni.
Reformarbetets huvudförutsättning
sammanfattas slutligen i tvänne krav: att den
liberala ledningen lyckas bemästra
Man-chesterliberalism och klassegoistisk
bondesnålhet och den socialdemokratiska ledningen
lyckas bemästra revolutionär dogmtro..
"Från formalism till realism, från
konstitutionell politik till social politik, det vare i
det nya systemets första timme alla redliga,
och klarsynta reformvänners lösen-"
Mot denna lösen i och för sig är från
socialdemokratisk sida självfallet
ingen invändning att göra. Vi kunna
helt underskriva den allmänna
tankegången, att de konstitutionella
formerna lia sin betydelse främst såsom
förutsättningar för de stora sociala och.
ekonomiska problemens lösning, och
att det följaktligen är en naturlig och
riktig utveckling, om den politiska,
tyngdpunkten flyttas från det
statsrättsliga till det socialekonomiska
området. Socialismen skulle ju frångå
sina egna grundprinciper, därest den
icke tillerkände de ekonomiska
spörsmålen det centrala rummet i sin
politiska verksamhet. ’ Man behöver ju
också endast hänvisa till den
senastevalrörelsen för att få bestyrkt, att
ickeliar det varit socialdemokratin, som
låtit den parlamentariska fejden
undanskymma de ekonomiska
stridsfrågorna. Författaren i Social Tidskrift
vill emellertid göra troligt, att
åtminstone en ganska stark grupp inom
socialdemokratin skulle vara besjälad av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
