Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UTLANDETS TIDSKRIFTER
59
Wurzela des Sieges", är skriven före
skiljevalen .och alltså innan den i valen
uttryckta folkviljan erhållit sitt
definitiva parlamentariska uttryck. Men
den verkliga segern —
valmansmassor-nas överväldigande utslag för
socialdemokratin — vanns ju redan den 12
januari.
Kautsky gör först gällande, att
socialdemokratins verkliga inflytande icke tillfullo
mätes med de 35 ¾, som vid huvudvalet
röstade rött. Här saknas de många under
25-årsgränsen, som äro socialdemokrater. Av
de 3 ½ miljonerna mellan 15 och 25 år tror
Kautsky, att cirka hälften står på
socialdemokratins sida. Men även bland äldre
pro-tatariska element finnas många, som, ehuru
socialdemokratiskt sinnade, dock icke våga
utöva sin rösträtt till förmån för oss.
Valterrorismen, som särskilt på landsbygden
försiggår på ett skamlöst sätt, riktar sig främst
mot socialdemokratin. Våra motståndare,
fortsätter K., bruka trösta sig med att
flertalet av våra väljare blott äro medlöpare.
Konservativa och centrumsmäll skulle i
månget valdistrikt vara glada, om de bara hade
medlöpare. Deras väljare äro .mången gång
blotta heloter, som icke gå frivilligt, till val,
utan drivas dit av fogdepiskor.
Av de tre stora partigrupper, som företräda
jordräntan, kapitalprofiten och arbetslönen,
är den sista redan till antalet den starkaste,
ilen även <ien kampdugligaste, ty dit höra
massornas intelligentaste och mest energiska
element, medan de som av motståndarna låta
begagna sig som kanonföda göra det icke av
klar insikt utan av vana eller fruktan.
Slutligen bildar det proletäriska blocket ett
enhetligt parti, vars sammanhållning icke
upphäves av tillfälliga meningsskiljaktigheter.
Profitens och jordräntans intressen äro
däremot inga massintressen och kunna icke
sammansluta sig i ett enda parti, ehuru
förhållanden kunna föranleda lösliga
blockbildningar utan disciplin.
De reaktionära partierna ersätta denna
brist genom att stödja sig på gamla mäktiga
organisationer, do ultramontana på den
katolska kyrkan, de konservativa på staten.
Liberalerna äga icke något sådant stöd,
kunna icke bringa det till enhetlighet och
sammanhållning, sopas hit och dit som agnar
för vinden. De predika blockpolitik för oss,
)
men kunna icke ens inom sig åstadkomma
ett fast block. Stickvalen synas denna gång
komma att lämna nya bevis härför.*
De ultramontana känna marken vackla
under sig. Den katolska kyrkans stöd är dem
icke längre nog. Dessa, som förut segerrikt
kämpat mot statsmakten, hava redan
börjat-skrika på statshjälp. Men det är kampen
mot statsmakten, som tillfört centrum talrika
oppositionella proletäriska element. Ju mer
centrum begagnar de statliga kyrkorna till
sin fortkomst, desto raskare skall den överges
av sina proletäriska hjälptrupper.
Högerns slutna block är i
tillbakagång-Liberalernas, som visserligen icke förlorat
röster, visar sig utan enhetlighet och disciplin.
Mot dem står socialdemokratin enigare och
talrikare än någonsin. Det är den sista
valkampens signatur.
Bland orsakerna till massornas
oppositionella stämning ställer Kautsky dyrtiden
i främsta rummet. Men icke ensamt denna.,
ty .höga priser var det också 1907, meu då
verkade de snarare mot än för
socialdemokratin. Skillnaden ligger däri, att januari 190T
levde vi ännu i prosperitetens æra, medan vi
nu ha en kristid bakom oss., Under
prisstegringen 1904 till 1907 stego väl priserna, men
samtidigt även arbetslönerna. Arbetarna,
åtminstone de fackligt organiserade, kunde
förbättra sitt läge, trots dyrtiden, vilket
gjorde många politiskt indifferenta. Å andra
sidan .sågo småföretagen och de fastanställda
huvudorsaken till prisstegringen i arbetarnas
höjda löner. Krisen sedan 1907 har bragt
lönestegringen till stillestånd. Den stora
massan av arbetare lia sett sitt läge avgjort
försämrat. N<u blev det också klart för
"självständiga" småproducenter och anställda, att
dyrtidens orsak icke är att söka i
löneförhöjningarna »tan i de stora utsugarnas
ekonomiska och politiska herravälde.
1903 års glänsande valseger berodde icke
minst på fraktionens energiska, ensamma
kamp mot tullförhöjningarna. Det
ekonomiska uppsvinget från 1904 till 1907 syntes
emellertid vederlägga uppfattningen om den
nya tariffens fördärvlighet, varför motståndet
* Verkligheten har sedermera givit
Kautsky rätt i den utsträckning, att den
reaktionära majoritetens störtande ’blivit allvarligt"
äventyrad genom den borgerliga vänsterns
vacklan.
Red. an ni..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
