Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
TIDÉN
ändrad fördelning äro högst avsevärt
förminskade. Man inser lätt hopplösheten av
den sociala frågans lösning enbart genom
ändrad fördelning.
Efter att visligen ha hållit sig borta frän
dessa frågor vid inkomstfördelningen, som
är vad saken i verkligheten gäller, tar förf.
upp dem vid förmögenhetsfördelningen, där
de lämpa sig bättre för agitatorisk
behandling; siffrorna se nämligen som bekant tjugu
gånger så stora ut, om man räknar med
inkomstens kapitalvärde (förmögenhetsvärde)"
i st. f. ined inkomsten själv.
Hela behandlingen av
förmögenhetsfördelningen är missledande. Den bygger på
aktuarien Flodströms statistik över
bouppteckningarna, ehuru utan allt tvivel en mängd
små bon aldrig upptagits och kanske ännu
fler upptagits långt under sitt värde. Men
ännu viktigare är det tankefel, varpå
diskussionen av den sociala frågans lösning
med ledning av förmögenhetsfördonningen
vilar. Det som betyder något är nämligen
inkomsten, och förmögenhetsfördelningen
visar ingenting angående inkomstfördelningen
Generaler, justitieråd och biskopar äro ej
proletärer, även om de sakna förmögenhet.
Hr S. inser icke, att nian lika litet lever
av förmögenhet som av pengar; man lever
av förmögenhetens avkastning, d. v. s. av
inkomst; och då inkomststatistiken visar hur
otillräcklig denna är för en högre nivå, så
är saken därmed i verkligheten avgjord.
En helt annan sak är, att inkomst av
förmögenhet skapar större trygghet än
löneinkomst kan göra. Bedan därför är
förmögenhetsbildning hos arbetareklassen ytterst
viktig; men om förmögenheten hos de breda
lagren skall bevaras och ej förtäras, så finns
nog trcts hr Sandler endast ett sätt:
sparandets uppmuntran med alla medel, däri’
bland också tillräckligt höga löner och en
lämplig fördelning av skattebördan. Me¾
genom sin direkta agitation mot sparandet
motarbetar hr Sandler • i verkligheten
uppkomsten av små förmögenheter; och det an
svaret borde ej vara lätt att bära.
Frågan om alla kapitalinkomster
deklareras är värd ingående granskning; hr S:s
framställning har på sin höjd värde för en
ganska litet nogräknad agitation. Hans
resultat nås genom förbiseendet att av
bankräkningar och inteekningsbelopp tillhöra
stora summor offentliga myndigheter, korpo-
rationer och stiftelser, vanliga affärsföretag,
sparbanker och stadshypotekskassor.
"Den häpnadsväckande sanningen" om
bolagsinkomsterna är, att de använda
siffrorna utan varning ange vinsten för de
bolag, som gjort vinst, men ej avdraga
förlusten för dem som gjort förlust. Detta
är vad hr S. kallar ’ ’bolagens g e u o
m-snittliga avkastning" — i hög grad
missledd av. hr Flodström, det skall villigt
medges. Den minsta antagliga reduktionen
av 1908 års vinstsiffra — kalkylerad i
Ekonomisk Tidskrift för 1911 * — endast på
grund av detta fel — flera andra återstå
— är från 9,1 % till 6,7 %. Hr S. nöjer sig
emellertid ej med mindre genomsnittsvinst
än 12 % och uppfattar bolagets vinst som
liktydig med aktieägarens utdelning. Hans
framställning kulminerar i påståendet, att
kapitalisten ’ ’anser sig ha solklar rätt att
likaledes få 12 %" i de nya företag, där
han sätter in sina ökade besparingar. Man
kunde begära kännedom om att en aktie,
som varaktigt avkastar 12 %, betingar ett
pris av omkring 240 % av namnvärdet. Det
normala måste därför vara, att aktieägaren
köpt för något belopp i närheten av 240
och får omkring 5 % på sitt kapital; men
även om han kommit över en sådan aktie
på ett tidigare stadium till pari, så måste
han i alla händelser för ny placering köpa
aktier till deras kursvärde och att börja
med få blott vanlig ränta.
Man kan fråga, om sådan
upplysningsverksamhet ens tjänar socialdemokratins
egna intressen. Hr S. utgår på ett ställe
från att en aktieägare genomsnittligt har
12 % ränta på ränta på sina besparingar
och därför med en årlig avsättning av 233
kr. på 35 år får ett kapital på 100,000 kr.
Man kan ej tro annat än att den intelligente
arbetaren vid läsningen härav frågar sig:
varför blir jag då inte aktieägare?
Kapitalistsamhället har glömt att lägga några
lagliga hinder i vägen.
Att man kan förlora något som
aktieägare talar doktor Sandler ej ett ord
o m. Vai¾ör i all världen skulle jag inte
då ta mina säkra 12—15 % på det sättet
i stället för lumpna 3 ½—4—5 % i
sparbanken, "Nya Banken" eller Kooperativa
förbundet? —- Om detta är vad hr Sandler
* Se referat i Tiden n:r 5, 1911.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
