Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1914 - Jacobi, A.: Departementalreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle nämligen kunna inträffa,
antingen att den senare undveke att med
tillräcklig styrka hävda sin eventuellt
avvikande mening, eller ock att den
befintliga meningsskiljaktigheten
ledde till en kris, som gjorde samarbete
omöjligt och tvingade den
underordnade att avgå.
Att dylika kompromisser och kriser
skulle vara ägnade att försvaga
ämbetsmannakårens ställning, må
medgivas. Att på grund härav utan vidare
avstå fiån de fördelar, som äro
förbundna med den personliga
föredragningen, vore dock säkerligen oriktigt.
Gent emot farhågorna för de
föredragande ämbetsmännens oförmåga att
hålla ryggen rak inför
departementschefen må blott erinras därom, att till
grund för den muntliga
föredragningen alltid skall ligga ett inom
vederbörande ämbetsverk uppsatt
tjänste-memorial med förslag i frågan. Detta
memorial är offentlig handling och
följaktligen likaväl som de nuvarande
skriftliga utlåtandena utsatt för
allmänhetens kritik. Ämbetsverkens
chefer äro alltså nödsakade att, redan
innan de föredraga ett ärende för
departementschefen, skriftligen framlägga
sin mening i frågan, och äro därmed
också bundna att, så långt vägande
motskäl ej framföras, stå för sin
mening, även om denna skulle befinnas
möta motstånd på högre ort.
Yad åter angår faran för konflikter
i de fall, där både departementschefen
oeh den föredragande oböjligt
fast-hålla var sin uppfattning, torde denna
knappast vara mera framträdande med
den nya organisationen än med den
nuvarande. Om 1800-talet ej har att
uppvisa så många kriser av detta slag,
lär orsaken därtill helt enkelt vara
den, att några synnerligen starka
politiska motsatser hitintills knappast
varit företrädda inöm de högre
äm-betsmannakretsarna. Ännu ha vi ej
sett en socialdemokrat som chef för
t. ex. Kommerskollegium under en
konservativ regering, och ej heller
kan man döma något om, hur
samarbetet skulle gestalta sig mellan en
socialdemokratisk regering och de ut-
präglade högermän, som nu bekläda
chefsposterna i åtskilliga ämbetsverk.
De senaste årens liberala regim har
emellertid givit åtminstone ett par
exempel på, att även den nuvarande
organisationen kan ge anledning till
konflikter, då en med stark
självkänsla begåvad ämbetsman ser sin
uppfattning lämnad utan önskat
avseende av en för honom misshaglig
departementschef. Fallen Pegelow och
Ankarcrona äro belysande nog. Med
rätta har departementalkommitterades.
ordförande, då den sistnämnda affären
\id ett tillfälle i detta sammanhang
framdrogs, påvisat, att man här har
ett exempel, icke på de förhållanden,
den nya organisationen kan framkalla.
utan snarare därpå, att dylika
förhållanden kunna uppstå även med
nuvarande anordningar.
Det förändrade föredragningssättet
avser ej minst att möjliggöra större
skyndsamhet vid regeringsärendenas
avgörande. Önskvärdheten härav har
såväl inom som utom riksdagen så
många gånger betonats, att man
näppeligen annat än som de obotfärdigas
förhinder kan beteckna de verkligen
framkastade farhågorna att kungl.
maj :ts nådiga tågordning skulle bli
så brådskande, att pressen ej
hunne-ägna de förevarande frågorna nödig
kritik. — En svensk minister är ej en
sådan envåldshärskare, att han kan
avväpna oppositionen genom att ställa
allmänheten inför ett fullbordat
faktum, och för stor brådska vid
avgörandet av regeringsärenden lär i de allra
flesta fall visa sig mest ödesdiger för
den, som med eller utan avsikt gör sig
skyldig till missgrepp i detta
hänseende.
Det åsyftade intimare samarbetet
mellan regering och ämbetsverk skall,
frånsett den personliga
föredragningen, ernås väsentligen därigenom, att
departementschefen tilldelas
befogenhet gripa in i ämbetsverkens arbete
med påfordran, att visst ärende
framför andra företages till behandling.
En särskilt under den Lindmanska
regimen mycket betrodd ämbetsman har
vid ett tillfälle uttryckt farhåga för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
