Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1914 - Hedén, Erik: Politikens kämpande grundåskådningar (Macdonald: Socialismen; L. T. Hobhouse: Liberalismen; Lord Hugh Cecil: Konservatismen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är byggt. Men den gör detta endast
genom att förbättra individerna.
Socialismen däremot vill förändra
samhällsmaskineriet, men varje
samhällsmaskineri blir missbrukat av själviska
människor. Här märker författaren
ej, att alldeles samma invändning kan
göras mot all socialpolitik, även den
som han förordar. Ty att denna
miss-brukats har ofta förkunnats av hans
egna partivänner i parlamentet. °\
andra sidan, 0111 individens kristna
ädelhet nödvändigt vill forma
samhället efter sitt ideal, varför skulle
den stanna vid jämkningar, sådana
som socialpolitiken vidtager, och ej gå
helt fram till det rättrådighetens och
kärlekens samhälle socialismen avser
att skapa? Detta så mycket mer som
ju Jesus’ närmast efterlevande
lärjungar av hans lära kände sig manade
att stifta ett kommunistiskt
samfundsliv.
Men är då socialismen rättrådig?
Tvärtom, säger författaren, den är
orättvis. Här röjer han kärnpunkten
av sin och högerns hela sedligt-sociala
åskådning. Rätten är något formellt.
Den kan endast grundas på åtagande,
på något slags kontrakt. Den
arbetande fattige har ej rätt fordra något
som helst av den rike lättingen, om ej
denne lovat honom något. Både en
enskild och samhället har full rätt att
låta en oförskyllt hungrande arbetare
dö av svält. Tillämpa en sådan lä.ra
det förmår nu emellertid ej lord
Ce-cil, ja överhuvud ingen människa, som
är värd namnet. Samhället skall,
säger han därför, visserligen sörja för
de fattiga, men detta kan blott
motiveras med kristlig kärlek, ej med
något pliktbud. Men nu måste
naturligtvis kärlek te sig som en plikt för
den kristne individen. Ja, lord Cecil
medger, att 0111 han försummar denna
plikt, har samhället rätt att —
medels fattigvårdslagstiftning 0. d. —•
avtvinga honom den. Yarför, måste
man då fråga, skall ej samhället
genomföra kärleksbudet helt och hållet,
d. v. s. genomföra det socialistiska
samhället? Svaret blir närmast, att
siaten endast kan tvinga individerna
till handlingar, vilka praktiskt sett
alla anse vara moraliskt påbjudna.
Men ser man socialismen enbart ur
kärlekens och ej ur lämplighetens
synpunkt, kan ej heller dess moraliska
nödvändighet bestridas. Det står ju
uppenbart i evangeliet: Älska din
nästa som dig själv! — icke en bit
mindre.
Också finner sig lord Ceeil
nödsakad att gå vidare och blankt förneka
statens förmåga att behandla sina
medlemmar enligt deras personliga
förtjänst. Staten nödgas med andra
ord avstå från att vid bestämmandet
av medborgarnas inkomster och
avgäl-der taga någon hänsyn till moraliska
grundsatser. B11 högst nedslående
bekännelse verkligen för en författare,
vilken ständigt framhåller det som en
ädel och upplyftande förmånsrätt hos
sin åskådning, att den ensam ledes av
religionens bud om kärlek och
rättvisa ! Lord Cecils praktiska
rättsför-nekelse står närmast i klar motsats
mot georgeismen vilken mer än
någon annan riktning tror på
möjligheten att tillämpa rätten i fråga om
sam-hällsinkomstens fördelning. Ser man
på nuvarande förhållanden måste ju
en sådan, tro synas löjligt utopisk.
Men ändå — det är helt enkelt
omöjligt att ej försöka tillämpa den. Lord
Cecil har säkerligen själv varit med
och voterat några av de
nationalbelö-ningar England stundom ger fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
