Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1914 - Lindhagen, Carl: Socialdemokratin och det interparlamentariska fredsarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger uppenbarligen en oklarhet i
begreppsbestämningen, som uppkommit
på grund av det icke lagbundna
tillståndet, men onödigtvis ökar
svårigheterna. Ett lands oavhängighet och
integritet kan nämligen aldrig bli
föremål för tvist. Om två enskilda
personer ingå ett avtal, enligt vilka alla
tvister dem emellan skola avgöras
genom skiljedom, kan det naturligtvis
icke vara meningen eller bli frågan om,
att sådant, som rör den enes frihet, liv
etc., kan komma under skiljedom. På
samma sätt i detta fall. Det är
sålunda en olycklig formulering av
skilje-domstraktaterna, då de säga sig
undantaga från skiljedom tvister, som
beröra de respektive ländernas
oavhängighet och integritet. Om det
skulle stå något därom i traktaterna,
borde det vara, att sådana saker
självfallet icke kunna bli föremål för tvist.
När traktaterna förutsätta, att även
sådana frågor kunna utgöra
tvisteämnen i det internationella livet, vackla
alla rättsgrundvalar och man blir
därigenom naturligtvis ännu oroligare.
En särställning komma likväl
sådana stater att intaga, som härska även
över en underkuvad nation, som ännu
betraktar sig såsom offer för våldet
och vill leva sitt eget fria liv. Ett
sådant statssamfund är icke till alla
delar uppbyggt på rättsgrundsatser och
då kan verkligen dess integritet i dessa
delar bli föremål för tvist. En sådan
stat har därföre dåligt samvete, den
blir försiktig i att underteckna
obligatoriska skiljedomstraktater och vill
instinktivt uttryckligen förbehålla sig i
dylika avtal, att tvist om deras
landområdes integritet skall vara
undantaget från skiljedom, enär det, som
sagt, häftar något obehörigt vid denna
integritet. Troligen ligger häri förkla-
ringen till den stora försiktighet, som
särskilt stormakterna intaga vid
ingåendet av skiljedomstraktater. Det är
kanske också därför ifrågavarande
till-lägg tillkommit. Men någon anledning
att bibehålla det i sin nuvarande
vilseledande och oroande formulering
föreligger ej, allra minst när det gäller
traktater mellan stater, som ej ha
något på sitt samvete.
Om man sålunda bortser ifrån
undantagen för oavhängighet och
integritet såsom liggande utom räkningen,
återstår undantaget för de så kallade
vitala intressena. I den mån de vitala
intresena äro hänförliga till ett tredje
begrepp, som icke inbegripes i de två
andra, måste det vitala i dessa
intressen vara av en mera sekundär natur
oeh sålunda möjligen också lcunna
un-lerstundom bliva föremål för en
verklig tvist. För att skiljedomsinstitutet
skall bli fullkomligt, måste det också
omfatta sådana tvister. Detta bör så
mycket lättare låta sig göra, som i
dylika fall vanligen överenskommelser
och rättspraxis finnas att tjäna till
efterföljd, oeh där så icke skulle vara
händelsen bör risken vara mindre i
förlitande på, att domarnas godtyckliga
avgörande dock måste komma att
bestämmas av deras verkliga rättskänsla.
Man bör sålunda redan nu kunna
upp-slälla den fordran, att tvister om
vitala intressen i den inskränkta
bemärkelsen ovan sägs också gå till
skiljedom. Dit höra även tvister om rätta
gränslinjen mellan två länder, när
denna icke är fullt klart utstakad; då är
det icke fråga om ländernas integritet
eller oavhängighet, men i viss mån om
ett vitalt intresse. Det är egentligen
denna tankegång, som, så vitt jag
förstår, ligger till grund för den
dansknorska skiljedomstraktaten, som un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
