Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8-9, 1914 - Jansson, Wilhelm: Världskriget och socialdemokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänvisar till dessa synpunkter utan
att engagera mig för den ena eller
den andra, men ävenså utan att fälla
någon dom över neutralitetsbrottet.
Det hör till de ting, jag först önskar
bedöma, när alla faktorer äro
offentligt kända.
Avensä anser jag för min del talet
om att Frän k rike blivit öve
r-fallet för dåligt motiverat.
Tyskland erbjöd Frankrike neutralitet oeh
ville förbinda sig att ieke angripa
Frankrike i så fall. Hade England
oeh Frankrike antagit detta anbud,
hade varken Belgien, Frankrike eller
England blivit indragna i kriget, som
då enbart hade blivit den nödvändiga
uppgörelsen med Ryssland oeh
troligtvis aldrig hade behövt påbörjas,
därför att Ryssland utan Frankrikes
hjälp knappast hade intagit sin
pro-vokatoriska hållning. Men den
franska bourgeoisien hade ieke
blott bundit sitt land med en
politisk allians vid Ryssland, den är även
e k o n o m i s.k t intresserad i
Rysslands Balkanpolitik. Den har
hittills med sina miljarder finansierat
tsarismens inrikespolitik; Rysslands
seger på Balkan skulle giva
Frankrikes bourgeoisi nya vinstbringande
ekonomiska engagement på Balkan.
En rysk Balkanseger skulle vidare
innebära ett lamslående av Tysklands
oeh Österrike-Ungerns inflytande i
Turkiet och ännu längre österut och
sålunda ytterligare ekonomiska
vinstchanser för Frankrike och England.
Ty Ryssland kan väl politiskt
behärska Balkan och stora delar av Asien,
men det kan icke kapitalistiskt
exploatera dem, därför att det självt
icke äger nödvändigt kapital.
Frankrike och England äro de bankirer, som
vilja förtjäna på ett segerrikt ryskt
expansionskrig. De ryska politiska
administrationsmetoderna, som icke
duga i Frankrike och England,
accepteras gärna av dessa två länder
där de endast engagera sig
ekonomiskt; de lämpa sig utmärkt för
de två bankirernas profitmakeri. Att
de ej heller äro främmande för
England veta vi från Indien.
Sedd i detta sammanhang, får
Tysklands andel i kriget ändock ett annat
utseende. Tyskland hade intet
intresse av att börja detta krig och
därför var den tyska regeringen rastlös
verksam för att lokalisera konflikten
Österrike—Serbien. Österrikes
säkerställande mot den serbiska
propagandan låg också i Tysklands
intresse. Tsarismens politik gick i
motsatt riktning och Frankrike med
England understödde denna, påverkade av
sina kapitalistiska profitintressen
österut. Kanske man nu förstår,
varför den tyska socialdemokratin anser
detta krig för vad det är: ett tyskt
försvarskrig? Det är den
situation, i vilken Tysklands
socialdemokrati alltid förklarat sig villig att
bära bördorna.
Att våra partivänner i Frankrike
ävenledes anse sig stå inför ett
försvarskrig, förstå vi. De hade inga
möjligheter att förhindra kriget,
Frankrikes kapitalistiska intressen
voro starkare än de. Och den enda
man, som kanske haft inflytande nog
på den franska regeringen och det
franska parlamentet, Jean Jaurés,
undanröjdes i rättan tid. Eduard
Bern-stein har bringat starka indiciebevis
för att mordet på vår store franske
partikamrat icke var någon
tillfällighet, utan precis passar till de metoder
rysk politik alltid använt i dylika fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
