Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8-9, 1914 - Hedén, Erik: Hur världskriget anstiftades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han, hos sitt eget folk, fått
jämmerligt orätt i sin tro om
klassklyvningen såsom mäktigare än
nationalismen. Men mot den oklara
ekonomiska bakgrunden tecknar sig i
konstgjort och ensidigt rampljus det därur
framgångna diplomatiska spelet, och
där är det vi ha att söka krigets
anledning och anstiftare. Närmaste
an-stiftningen kom som sagt från
Balkan, den oroshärd, där världsbrandens
låga pyrt sedan ett århundrade. Den
kris vi nu genomleva har sitt egentliga
ursprung i uppgörelsen 1879.
Det nödläge, vari England nu ser
sig ställt — det värsta sedan spanska
arma dan och ett värre än under
Na-poleonskrigen — därför har det att
tacka den största politiska triumf det
på senare år fått skörda, triumfen
över Ryssland å 1879 års
Berlinkon-gress. Det var Disraeli (lord
Beacons-field), denne bländande,
motsägelsefulle, smidigt slingrande, egentligen
oengelske jude, som då offrade
Englands bättre politiska uppgift och
verkliga intresse för en tillfällig ”fred
med ära”. Medges bör dock att han
i viss mån följde äldre engelsk
tradition, lord Palmerstons högerliberala
tradition från Krimkriget 1853—6, när
han hjälpte Turkiet mot Ryssland.
Valet mellan två så reaktionära
makter måste onekligen, även för en
klarare vän av fri västerländsk kultur
än Disraeli, synas särdeles svårt.
Men i det turkiska kriget 1877—8
hade Ryssland verkligen ett stort mål.
Regeringens avsikter må ha varit
vilka som helst — det var dock den mest
sympatiske tsar Ryssland kanske
någonsin har haft, Alexander II, som då
regerade — säkert är, att det låg en
stark och delvis osjälvisk
folkstämning bakom kravet på de förtryckta
slaviska brödernas, bulgarernas och
serbernas, befrielse. Det liberala
England med Gladstone i spetsen hade ock
genom en mäktig agitation mot
turkarnas grymheter starkt påverkat
Europas opinion till Rysslands för-
mån. I den Turkiet påtvungna
freden i San Stefano 1878 tog ej heller
Ryssland så värst mycket för sig
självt, fast dess viktigaste Vinning,
Bessarabien, var ett rov från dess
bästa bundsförvant Rumänien.
Däremot hade det genomdrivit stora
vinster för Serbien och för Bulgarien,
som där fick löfte om ett landområde
betydligt större än det nu nyligen
uppnådda. Då sade lord Beaconsfield
nej. På Berlinkongressen,
sammankallad av Bismarek för att undvika
ett världskrig, räddade han åt Turkiet
Makedonien, Thrakien, i viss mån
Ostrumilien oeh delar av Armenien,
allt länder där senare England
fåfängt sökt hindra turkiska grymheter.
Detta skedde med Österrikes hjälp,
och som pris därför fick detta rätt att
”innehava och förvalta” två
provinser, vilka stritt och blött för att bli
fria från turkiskt ok men ej för att
komma under ett annat. Dessa
provinser voro Bosnien och Herzegovina —
just det landområde, där i år
världskrigets första skott smälde, skottet
som dödade österrikiske tronföljaren.
Det var icke någon historisk
nödvändighet, att Ryssland skulle bliva
de kristna Balkanfolkens välgörare
och Österrike deras förtryckare. När
Bulgarien 1885 i grund slagit Serbien,
som lömskt överfallit det, så räddade
Österrike detta land, vilket nu är dess
arga lilla arvfiende. Just i Bulgarien
förde Ryssland ett hänsynslöst
ränk-spel för att hålla landet i sin lydno;
Bulgarien stod färdigt att kasta sig
i T3’sklands armar, men Bismarck
till-spillogav det med de berömda orden,
att han ej för dess skull ville offra en
enda pommersk grenadjärs friska
knotor. Rumänien slutligen ansågs ända
tills för ett år sedan vara det fjärde
hjulet i trippelalliansens kungavagn.
Men innan vi omtala, hur allt detta
ändrade sig, må ett par ord nämnas
om just denna allians och dess
förhållande till sina grannar.
* #
#
Hade Bebel i stället för Bismarck
styrt Tyskland, då hade säkerligen ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
