Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1914 - Sandler, R.: Riksdagsmannavalen 1911—14. I. Valmanskårens fördelning - Engberg, Arthur: Den världsliga och andliga unghögern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gram. Framställningsmetoden
tillåter ju icke förskjutningar inom en oeh
samma procentgrupp att framträda
å kartbilden, även om de äro
avsevärda; men å andra sidan kan ju även
en ganska oansenlig förskjutning
flytta en krets in i annan
procentgrupp och sålunda av kartan till sin
betydelse överdrivas. Kartogrammen
kunna således vilseleda både genom
att förstora och förminska
förskjutningarna. Vill man speciellt studera
dem — och de äro ur flera synpunkter
av betydande intresse för
valresultatens bedömande — bör man därför
komplettera framställningen av
val-manskårens relativa fördelning
på partiet med en exaktare bild av
den relativa förskjutningen.
Rickard Sandler.
Den världsliga och andliga unghögern.
För TIDEN av ARTHUR ENGBERG.
I. Den världsliga unghögern.
Heinrich Heine har i en odödlig
strof fångat den nationalistiska
stämningen i en av dess högtidsstunder.
Han låter åsnorna hålla möte, och
sedan en patriotisk åsna lättat sitt
hjärta, heter det i dikten:
So sprach der Patriot. Im Saal
die Esel Beifall rufen.
Sie waren alle national
und stampften mit den Hufen.
Den otrofen dansade fram i mitt
minne, när Sven Hedin höll sitt
beryktade föredrag i Uppsala på inbjudan
av föreningen Heimdal. Det var i
Norrlands Nations stora sal, och den
akademiska unghögern undfick en
andeutgjutelse. En avlägsen ättling
till juden Petrus spelade sin
stamfaders roll. Även Sven Hedin kunde
såsom Petrus ha åberopat profeten Joel:
’ ’Edra ynglingar skola se syner oeh
edra äldsta skola drömma drömmar.”
Där uppe i katedern stod den store
förkunnaren av hr Lindmans
nationalism, och för varje gång han
insinuerade, att vänsterns män voro förrädare
tnot riket, stampade, tjöto, viftade oeh
väsnades heimdalismens gardister. Och
när han tecknade de morska dater,
som de svenske hade att utföra, sedan
de väl blåst bort radikalismens giftiga
kvalm ur riket, då steg jublet mot
taket, då lyste ögonen, fladdrade
näsdukarna, och i ett kaos av jubelrop
dränktes talarens paroll: ”Men här
ska’ vädras!” —
I mitt stilla sinne tänkte jag, att där
sade mannen ändå ett sanningens
ord: här ska’ vädras! Var ej hela detta
möte med dess bifallsvrål till
nedrackandet av folkpensioneringstanken,
beskyllningarna mot vänstern för
landsförrädisk politik o. s. v. — var
ej detta det bästa beviset för
nödvändigheten att följa den utkastade
parollen : här ska’ vädras!?
Sven Hedin såsom frammanaren av
spontana bifallstjut på en akademisk
”fosterländsk” högtid — behövs det
egentligen en klarare utläggning av
den akademiska nationalismens väsen?
Säger månne icke detta enkla faktum
allt? Avslöjar det icke i ett slag hela
det ihåliga, falska, osunda och
hum-bugsartade i känsloläget?
Sven Hedin som svenskhetens
tolk! Hör du inte, hur det äkta i
svenskt folklynne skrattar ironiskt och
hånfullt? Ser du icke det
medlidsam-rna löjet på den svenske allmogeman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
