Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1914 - Kautsky, K.: Internationalismen och kriget (efter »Neue Zeit»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. År 1866 var det inte längre fråga om
detta, men om åstadkommandet av ett
tyskt statsförbund, från vilket
Österrike skulle vara uteslutet,
Bland ”lögnarna”, bedragarna” och
”de enfaldiga svamlarna”, vilka
uttryck Schweitzer så frikostigt strödde
omkring sig, inräknades uppenbarligen
även Bebel och Liebknecht, Dessa
vände sig avgjort mot varje understöd åt
den Bismärckska politiken. Redan
den 8 maj framlade dessa båda inför
ett folkmöte i Leipzig följande
resolution :
”1. Tysklands nuvarande hotade läge är
provocerat genom den preussiska regeringens
hållning- och tillvägagångssätt i den
Schles-wig-Holsteinska frågan, men är därjämte
även den naturligå konsekvensen av
Nationalföreningens och Gothaernas politik för
den preussiska hegemonien.
2. Ett direkt eller indirekt understöd åt
denna otyska politik betrakta vi som en
kranknillg av det. tyska folkets intressen.
3. Detta intresse kan tillvaratagas endast
åv ett genom allmänna, lika och direkta val
med hemlig röstning framgående parlament,
som understödes av en allmän värnplikt.
4. Vi förvänta, att det tyska folket väljer
endast sådana män till sina representanter,
som förkasta varje ärftlig centralmyndighet.
5. Vi förvänta, att i händelse av ett tyskt
broderkrig, som endast kan tjäna till att
tysk jord spelas i utlandets händer, det
tyska folket skall resa sig som en man för
att med vapen i hand tillvarataga sin
egendom och sin ära.’’
Resolutionen blev enhälligt antagen,
r."°n av de närvarande Lasselleanarna,
av vilka en fungerade som ordförande.
(Bebel: ”Aus meinem Leben”, I, sid.
145, 146.5
Att kriget skulle giva Frankrike ett
tillfälle att blanda sig i tyska
angelägenheter och annektera tyskt område
fruktade även Engels, som i ett brev
till Mai‘X; (av den 2 april) på det
skarpaste uttalade sig mot Preussen och för
Österrike:
”Vad säger du om Bismarck? Det ser nu
nästan ut som om han skulle driva det till krig
och .därigenom erbjuda Louis Bonaparte det
skönaste tillfälle att utan möda förvärva sig
ett. stycke av den vänstra Rhenstranden och
där sätta sig fast för livstiden. Om nu även
var och en, som är medskyldig till detta krig
— om det kommer därhän — förtjänar att
bli hängd, och om jag även med samma
opartiskhet önskar att detta utsträckes även till
österrikarna, så är dock min främsta önskan,,
att preussarna mätte få ohjälpligt mycket
stryk. Då finnas två möjligheter: 1.
österrikarna diktera efter fjorton dagar freden i
Berlin, och därmed undvikes utlandets
direkta inblandning, men samtidigt är den
nuvarande regeringen i Berlin omöjliggjord och
det uppstår en annan rörelse, som på förhand
bestrider det specifika preusserdömet; eller
2. det sker en omsvängning i Berlin innan,
österrikarna komma dit, och då kommer
rörelsen likaledes i gång.” (Brevväxling
mellan Engels och Marx, III, sid. 306.)
Man ser här tydligen, att
fördömandet av ett krig ingalunda utesluter ett
partitagande efter dess utbrott, vilket
mångfaldiga gånger antagits. Engels.
uttrycker i samma andedrag på det
starkaste sätt såväl ett fördömande
som ett partitagande. Om han önskar,
att Preussens liksom Österrikes
statsmän skulle hängas på grund av sin
skuld till kriget, så önskar han dock
samtidigt segern åt österrikarna.
Det gick som bekant annorlunda.
Få dagar efter sedan det Engelska
brevet hade skrivits, slöt Preussen det
förbund med Italien, varigenom
kraftförhållandet försköts till stor nackdel
för Österrike.
# *
b) Året 1870.
Krigets uppkomst var inte vad Marx
och Engels önskade. I likhet med
Bebel och Liebknecht skulle de ha
föredragit ett demokratiskt Stortyskland
framför ett till hälften absolutistiskt
Lilltyskland. Men de voro ingalunda
människor av det slaget, som dra sig
tillbaka till sina kamrar, när
världshistorien går andra vägar än de själva
hade önskat, De insågo
nödvändigheten att återupptaga den proletäriska
klasskampen på den faktiskt givna
grundvalen. Liebknecht hade svårare
att finna sig tillrätta i den nya
situationen, han räknade ännu alltj ämt med
den preussiska regimens omstörtande
och satte stora förhoppningar till
Preussens fiender.
Anarkisterna ha uppfattat det
föredrag, som Liebknecht höll år 1869
”över socialdemokratins politiska
ställning särskilt med hänsyn till riksda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
