Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1914 - Kautsky, K.: Internationalismen och kriget (efter »Neue Zeit»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”8å länge en ornl ande fängslar
Frankrikes soldater under Napoleons vilja oeh
hotar våra t_yska länder med krig och
ödeläg-gelse, vilja vi med all beslutsamhet hjälpa
till att försvara den tyska markens
oantast-barhet gentemot Napoleons och alla andras
godtycke. Även det tyska folkets strävande
till uppnående av en nationell enhet är
berättigat; lia tyskarna fylkat sig som e n
man vid stundens gemensamma fara, då skall
den gemensamma kampen knyta bandet allt
fastare och fastare, oeh kanske uppstår ur
våra dagars stora förvirring i den närmaste
framtiden till allas vår glädje den tyska
staten.
Det är vår uppgift att bestämmande
medverka vid födseln av denna — som vi
hoppas —• hela Tyskland omfattande stat, på
det att om möjligt inte den dynastiska
staten men den socialdemokratiska folkstaten
må komma till världen. Det är vår uppgift
att — även om den tillkomna nya staten
vid födelsen bär en dynastislc färg — under
tung och allvarlig kamp påtrycka den våra
idéers stämpel. ’ ’
Dessa differenser, som söndersleto
partiet för sådana förväntningars och
för ”den nationella paroxysmens”
skull, kunde med rätta stämma många
kamrater mycket pessimistiskt.
Bracke t. ex. såg mycket mörkt. Han
skrev till Geib den 29 juli:
”Sannerligen, Geib, det sef illa ut med
partiet. Allt, vad vi under denna förvirring
skulle ha kunnat erövra, tillfaller andra. Det
fattas nu blott, att man på vederbörlig ort
förstår att lura arbetarna med socialistiska
medgivanden — ögonblickets nöd gör mångt
och mycket möjligt — för att rent av
förinta vår existens.–-Liebknecht ha vi
tillskrivit, att om han inte för framtiden
redigerar tidniugen i vår anda, och om
kontrollkommissionen inte tvingar honom
därtill, så nedlägga vi — åtminstone Spier oeh
jag -— våra befattningar, emedan vi inte
vilja vara medskyldiga till partiets
undergång. (Bracke, Der Braunschweiger
Ausschuss, sid. 6.)
Å andra sidan skrev Liebknecht
ännu den 1 september till Bracke, att
han hade lust att utvandra till
Amerika ”av äckel över det patriotiska
ruset”. (Bebel, ”Aus meineni Leben”,
II, sid. 181.)
Men händelsernas logik besegrade
överraskande hastigt alla dessa
differenser. Efter segern vid Sedan, när
alL fara för Tysklands säkerhet hade
försvunnit, men därför den nya faran
dök upp, att försvarskriget skulle bli
ett erövringskrig, samlade sig partiet
raskt till ett enhetligt uppträdande.
Den 5 sept. utfärdade utskottet ett
manifest, som avtrycktes i ”Der
Volk-staat” för den 11 september. Däri
hälsades först den nygrundade
franska republiken, sedan betonades, att
det hade varit alla tyskars plikt att
gentemot de napoleonska arméerna
föra försvarskriget, kriget för Tysklands
oavhängighet,
”Med glädje berörde oss de av Våra tyska
bröder med oerhörd tapperhet, med
storartat dödsförakt ärorikt vunna segrarna. Oeh
vi kunna i sanning vara stolta att tillhöra
ett sådant hjältefolk. Men mer än någonsin
är det- nu, i medvetandet av den ärofullaste
seger, vår plikt att icke berusa oss i det
vilda segertumlet, ”som så lätt berövar
människan sansen”, men att kallt och
besinnings-fullt fråga oss, vad vi nu ha att göra. Detta
är dubbelt vår plikt gentemot den nya
vändning sakerna tagit.”
Manifestet undersöker denna
vändning och dess konsekvenser och
förklarar därefter:
”De tyska arbetarna ha därför att genast
i massor höja sina röster för en ärofull fred
med det franska folket.”
En fred utan annexion betecknas
såsom en sådan. Utförligt citeras de
utredningar, som Marx gör angående
detta i ett brev, i vilket han
undersöker alla de konsekvenser, som en
annexion av Elsass-Lothringen skulle dra
med sig. I en efterskrift förklarade
utskottet:
”Det är ytterligt nödvändigt, att partiet
genast på alla håll i enlighet med vårt
manifest föranstaltar så storartade
demonstrationer som möjligt av folket mot annexionen
av Elsass-Lothringen och för en ärofull fred
med den franska republiken. ’ ’
Alla differenser rörande beviljande
eller icke beviljande, eller rörande
nationalism och socialistisk folkstat voro
genast glömda, partiet var åter
enhetligt och därmed åter fyllt av
tillförsikt. Men tillika började även
förföljelserna. Redan den 9 september blev
partiledningen häktad, och process
emot dem anhängiggjordes i sinom tid.
Omsvängningen framkallades av
krigets förvandling på den tyska sidan
från försvars- till erövringskrig. När-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
