Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1917 - Möller, Gustav: Stockholmskonferensens problem - Dalgren, Lars: En studie i svensk parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som bevarade huvudet kallt och icke
sökte med sådan patentmedicin som
försvarsnihilism och antinationalism
framdriva världsfred. De vilja
icke förlåta de socialdemokrater,
som bevarade förståndets skärpa
mitt under de förkrossande slagen
vid världskatastrofens utbrott och
därför också kunde ingripa till
världsfredens återupprättande i det
ögonblick, då de psykologiska
förutsättningarna voro mognade för en
geni ensam samlad proletär aktion.,
mot kriget för en rättvis och
varaktig fred.
En studie i svensk parlamentarism.
För TIDEN av LARS DALGREN.
200
TIDEN
Har vi någon parlamentarism i
Sverge ? Frågan har som bekant
besvarats mycket olika. Än har man
förklarat, att parlamentarism är
något, som absolut strider mot vår
författnings anda, än har man även
från högerhåll vidgått, att den
finnes mitt ibland oss, att vi så att säga
insupa den med luften. I själva
verket kan man lugnt konstatera, att
1809 års regeringsform ej grundlade
någon parlamentarism, utan tvärtom
genom en del av sina bestämmelser
lade rätt så besvärliga hinder i
vägen för en utveckling i denna
riktning. Detta berodde därpå att
parlamentarismen vid denna tid var
fullkomligt främmande för den
politiska spekulationen ej endast i
Sverge utan överhuvudtaget på
kontinenten, ja, i själva England ännu
var långt ifrån erkänd. Det var i
stället en annan teori,
maktfördelningsteorien, som var modet för
dagen. Enligt denna, som fått sitt
klassiska uttryck i Montesquieu^
verk "De TEsprit des Lois", har all
makt en tendens att göra sig
ena-rådande. De högsta myndigheterna
i staten måste därför inrättas så, att
de liksom hålla varandra inom till-
börliga skrankor. Det skulle finnas,
en styrande makt, som utan
intrång-från andra fritt finge sköta vad som
föll inom dess sfär; det skulle också
finnas en lagstiftande, som
borde-vara fast och stark till
motstånd mot den förra, om
denna ville inkräkta på dess
område. Efter denna teori var det
regeringens och riksdagens
rättigheter avvägdes 1809. Så, kommo
de två att stå där nästan som tvenne
fientliga makter, vars huvudsakliga
uppgift det var att bevaka varandra.
En utväg att övervinna denna
motsättning, som lätt kunde resultera i
allmänt stillastående och
försump-ning, är den parlamentariska
teorien, som avlöser
maktfördelningsläran. Det är klart, att motsatsen
häves, om det blir regel, att de
personer, som utöva den styrande makten,
tagas ur den motsatta maktens mitt.
I själva verket har utvecklingen
under tiden efter 1809 gått i denna
riktning, ej jämnt och utan avsteg,
men ändock i stort sett säkert. De
nyss antydda hindren i vår
regeringsform mot ett parlamentariskt
styrelsesätt ha så småningom till
stordel bortfallit. Dit hörde ursprungli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
