Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1919 - Linder, Erik: Marx' ställning till frihandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
ter, som nu få offra större del än
förut av sin inkomst för
tillgodoseendet av sitt brödbehov. För
industrien återstår under dessa
omständigheter endast att underkasta
sig kostnader för varulagring eller
realisation och samtidigt företaga en
likaledes kostsam inskränkning av
driften med ty åtföljande arbetslöshet,
eller att försöka det mödosamma
värvet att knyta nya affärsförbindelser på
världsmarknaden för att avsätta
varor, som sannolikt icke utan förlust
för säljaren kunna finna köpare.
Nu råder visserligen intet tvivel
om att missväxt också i ett
frihan-delsland kan medföra en kris av
nämnda slag. Men det torde
knappast kunna förnekas, att den i senare
fallet blir mindre häftig, att den i
mindre grad förmår bryta
kontinuiteten i näringslivets gång. Det står
nämligen fast att ett land, vars
prisnivå på grund av frihandeln normalt
föga kan avvika från
världsmarknadens prisnivå, och som därjämte
uppehåller fasta och intima
handelsförbindelser med den övriga världen,
är i stånd att lättare göra sig av
med ett varuöverskott eller täcka en
varubrist.
Men är icke ett folkhushåll, som
på grund av frihandel delvis kommit
att avstå från egen spannmålsodling
för att giva sina produktivkrafter en
mera ekonomiska användning i annan
produktion, i lika hög grad utsatt för
faran att ej till rimligt pris kunna
täcka sitt behov av spannmål på
grund av en felslagen världsskörd,
som om det självt hade tagit
odlingen om hand? Nej, ty lika visst
TIDEN
som skördarna inom exempelvis ett
visst landskap variera mera än de
nationella skördarna, så äro dessa
senare mindre konstanta än
världsskördarna. Dessa förete år från år
de minsta förskjutningarna i
resultaten; ett utomordentligt snabbt och
säkert rapportsystem bekantgöra
desamma och stabilisera priserna, och
vår tids utomordentligt förbilligade
transporter hava skjutit
fraktkostnadsmomentet starkt i bakgrunden.
I den mån en del av världsskörden
blir lättare tillgänglig, där den
behöves, är sålunda en av de mest
betydande krisanledningarna om icke
neutraliserad så dock avsevärt
reducerad.
Vad som här anförts om den
allmänna verkan av ett
tullskyddssy-stem gäller även jordbrukstullarna
(se dock sid. 63), varför vi avstå att
närmare uppehålla oss vid dessa.
Sammanfatta vi i få ord det sagda,
så synes klart, för det första, att
tull-lama i relativt liten omfattning
påverkat utvecklingen till stordrift (kanske
med undantag för Ryssland och
Förenta staterna), för det andra, att
erfarenheten icke givit belägg för
påståendet, att stordriften frambesvurit en
ständigt växande industriell
reservarmé, som hållit arbetslönerna nere
vid existensminimum, för det tredje
att, om så verkligen varit fallet,
frihandeln snarare motverkat än
befordrat en sådan utveckling, i den mån
denna är en frukt av de ekonomiska
kriserna. Ett enbart prisutjämnande
tullskydd förmår nämligen icke
hindra en utländsk »dumping», ett
effektivt skydd häremot kan endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
