Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1919 - Rådsidén, sådan den framträtt i olika förslag i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅDSIDEN, SÅDAN DEN FRAMTRÄTT etc.
151
betareråden inom ett distrikt
di-striktsarbetarerådet och så vidare
upp till landscentralrådet.
Rådskongressen, vald av kommunens
arbetareråd, skall hava den högsta
politiska makten; därur skall framgå ett
centralråd. Detta är arbetarerådens
politiska byggnad.
Därjämte vilja de oavhängiga på
liknande vis som det
socialdemokratiska partiet helt organisera
Tyskland efter fem huvudgrupper:
industri, handel, hantverk, jordbruk och
fria yrken. Inom varje grupp bör
yrkesintresset iakttagas genom en
uppdelning. För var och en av de
fem huvudgrupperna skola i
kommunerna väljas driftsråd, vilka bilda
valkorporationer för
dristriktsgrupp-råden, vilka vidare å sin sida bilda
valkorporationer för riksgruppråden.
De fem hushållningsgrenarnas
gruppråd sammanträda för
distriktet till distriktshushållningsråd resp.
för riket till rikshushållningsråd.
Dessa råds uppgifter angivas
närmare under avdelning III stycket 2
i förslaget; de kunna här förbigås.
Det på samma område som i
socialdemokratiska partiets liggande felen
i detta utkast — överorganisation
och i många upprepningar indirekt
valsystem, omöjligheten av en skarp
yrkesavgränsning redan på det
understa planet (kommunala) —
stegras till det groteska genom
rösträttens begränsning till personer
»som utan utsugning av främmande
arbetskraft utföra samhälleligt
nödvändigt och nyttigt arbete, förvärva
sitt livsuppehälle genom arbete med
hand eller huvud och ha fullbordat
det adertonde levnadsåret». Ur en
sådan rösträtt bör helt enkelt .den
arbetande befolkningens
representation på det politiska området
framgå. Vilken oklarhet ensamt i dessa
få ord!
Man borde härefter vänta att
enligt de enklaste regler för politisk
rättfärdighet åtminstone varje till
det »arbetande folket» hörande
person skulle tillerkännas aktiv och
passiv rösträtt. Det borde därvid vara
självfallet att till det arbetande
folket i varje fall hörde arbetets
veteraner lika väl som de
ungdomliga krafter, vilka först ha
att växa in uti folkets arbete. Och
dock äro enligt förslagets
ordalydelse alla de uteslutna från aktiv
och passiv rösträtt, vilka till följd
av invaliditet icke mer förmå »utföra
samhälleligt nödvändigt och
nyttigt arbete». Gruvarbetaren,
som från 50 år icke mer kan förrätta
»samhälleligt nödvändigt och nyttigt
arbete», den förolyckade arbetaren
har ingen valrätt till arbetareråden
och därmed ingen rätt till politiskt
medarbete med det arbetande
folket. Likaså skulle alla de uteslutas,
vilka genom sitt arbete sparat så
mycket att de kunna leva som
rentierer, då de i sådant fall icke längre
förvärva »sitt livsuppehälle genom
sin hands eller sitt huvuds arbete».
En så uppbyggd politisk
»representation» skulle icke endast vara av
en ensidighet, som väl sällan
uppnåtts i politiken utan den skulle
också fattas av en stor del av de
bästa — emedan det vore de
erfarnaste — krafterna.
Vem förrättar över huvud
»samhälleligt nödvändigt och
nyttigt arbete»? Var gå gränserna
härför? Vem drar dem? En
domstol kan dock icke avgöra däröver!
Det måste leda till godtyckliga
avgränsningar av dessa
kretsar efter den härskande
riktningens åskådningar. Som den
senare tänka sig de oavhängiga
uppenbarligen sig själva!
Marx, från vilken begreppet
»samhälleligt nödvändig arbetstid»
härstammar, definierar detta begrepp
sålunda: »Samhälleligt nödvändig
arbetstid är den arbetstid, som krä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
