Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1919 - Sköld, P. E.: Om orsakerna till jordbrukets avfolkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER EDVIN SKÖLD: OM ORSAKERNA TILL etc.
221
bruket har ju sedan urminnes tider
varit landets huvudnäring, det är
allt fortfarande den största
näringsgrenen, den som inom sig sluter de
flesta människor. Men under det att
förut en överväldigande majoritet av
befolkningen försörjes härav, har
utvecklingen nu skridit dithän, att
jordbruksbefolkningen befinner sig i
minoritet. Denna omgruppering
sam-v manhänger naturligtvis intimt med
omläggningen av vårt ekonomiska
liv; från att ha varit ett
åkerbruksland förvandlas Sverige till ett
industriland.
1870 hade 72 procent av folket sin
bärgning av jordbruket, men 1910
hade siffran sjunkit till 48.
Samtidigt har den del av befolkningen,
som försörjes av industrin ökats från
14 till 32 proc. och den, som har sin
utkomst av handel, från 5 till 13.
Emellertid är det inte blott fråga
om en relativ minskning av den
jordbrukande befolkningen utan även om
en absolut. Så har
jordbruksbefolkningen minskat med i runt tal
325,000 människor, under det de av
industri och handel försörjda ökats
med ungefär en miljon
sjuhundratusen.
#
Utifrån detta faktiska förhållande
har man särskilt i lantbrukskretsar
spunnit samman några underliga
vävnader av sentimental jämmer över
jordbruksnäringens snart
förestående undergång. Inte minst i politiska
kretsar möter man utslag av en sådan
vidskepelse. Den föres fram från
vitt skilda håll och bäres troligen av
en ärlig övertygelse om farans
verklighet. Mycket vanligt är att man
i riksdagen motionsvis för fram sin
tro, ledsagad av förslag till
statsingripande. Ett typiskt exempel
härpå erbjöd den i år i andra
kammaren väckta programmotionen från
jordbrukarnas riksförbund och
bondeförbundet. Det säges i den, att en
självägande och ekonomiskt själv-
ständig bondeklass är ett rikes
ryggrad. I våra dagar undergräves
bondebefolkningen starkt av vissa
företeelser.
Så kommer en passus: "I samma
riktning verkar massflykten av
landsbygdens ungdom till industrin
och Amerika, som i första rummet
förorsakats av jordbrukets låga
avkastning vid jämförelser med andra
näringar och dess oförmåga att
betala lika höga löner som industrin."
Dessa få rader innesluta i sig hela
den populära uppfattningen av
orsakerna till befolkningens omplacering.
Jordbrukets avkastning räcker inte
till att betala så höga löner som
industrin, alltså måste jordbruket
förlora i konkurrensen med industrin om
arbetskraften, alltså flyr folket från
jordbruket till industrin.
Tankegången är ju bestickande och enkel,
mest enkel, och därför tro också en
mängd människor, att den är riktig.
Denna populära uppfattning om
orsakerna till ifrågavarande
befolkningsrörelse stöder sig inte på någon
verklig kunskap utan på ett allmänt
resonemang. Det skulle helt säkert
vara av allmänt intresse att göra en
verklig undersökning av företeelsen
— så långt detta nu med det till
buds stående bristfälliga materialet
låter sig göra. Och detta inte minst
med ovan berörda uppfattnings
utgångspunkter i sikte, ty med dem
står eller faller hela teorin.
En sådan undersökning skulle då
lämpligen kunna fullföljas i följande
ordning:
1) Har flykten från jordbruket
hämmat produktionen och har
sålunda jordbruket gått tillbaka?
2) Kan jordbruket betala högre
arbetspris än det, som det för
närvarande betalar?
3) Existerar någon konkurrens om
arbetskraften mellan jordbruk och
industri ?
Särskilt skall man väl anse den
tredje frågan vara mycket onödig, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
