Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1919 - Kautsky, Karl: Kommunisterna vid arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARL KAUTSKY: KOMMUNISTERNA VID ARBETET.
m:\
dekret, då de beslöto att för maktens
skull prisgiva demokratins och den
historiska materialismens
grundsatser, som de under årtionden oböjligt
förfäktat. Deras skuld infaller vid
den tid, då de i likhet med Spaniens
bakunister 1873 trots Rysslands
efterblivenhet proklamerade
"arbetarklassens omedelbara, fullständiga
emancipation’’ och för detta
ändamål, då demokratin "vägrade",
upprättade sin egen diktatur under
firma proletariatets diktatur.
Här må man söka dess skuld. Så
si?art de en gång beträtt denna väg,
kunde de ej undgå terrorismen.
Tanken pä en fredlig, verklig diktatur
utan våldshandlingar är en illusion.
Terrorns verktyg blevo de
revolutionstribunal och utomordentliga
kommisioner, varom vi redan talat.
Båda slagen ha huserat fruktansvärt,
bortsett från de militära
straffexpeditioner, vilkas offer ej kunna
räknas. Även de utomordentliga
kommissionernas torde vara svårt att
någonsin riktigt bestämma. I varje fall
få de räknas i tusental. Den lägsta
uppgiften nämner en summa av
6,000. Andra uppge det dubbla eller
tredubbla. Och därtill komma
otaliga godtyckligt häktade, till döds
misshandlade och torterade.
Bolsjevismens försvarare åberopa
sig på, att motståndarna, finnarnas
vita garden, de baltiska baronerna,
de mot revolutionära zaristiska
generalerna och amiralerna, ej heller
handla bättre. Men ursäktar det
011 stöld, att andra stjäla?
De andra svika ej sina
grundsatser, då de godtyckligt offra män-
niskoliv för att hålla sig kvar vid
makten, men bolsjevikerna kunna
blott göra det, om de bli otrogna mot
sina grundsatser rörande
människolivets helgd, grundsatser, som de
själva förkunnat, genom vilka de
själva blivit upphöjda och
rättfärdigade. Bekämpa vi icke alla dessa
baroner och generaler därför, att
människoliv för dem voro så föga
värda, att de gällde blott som medel
för deras eget maktbegärs
tillfredsställande ?
Visst säger man, att just
ändamålet utgör skillnaden. Det högre
ändamålet helgar det medel, som i
händerna på de maktägande på grund av
deras infama syften blir avskyvärd.
Men ändamålet helgar ej varje
medel utan blott sådana, som stå i
överensstämmelse med detsamma. Ett
ändamålsvidrigt medel helgas ej av
ändamålet. Lika litet som man får
försvara livet genom att offra det,
som ger livet innehåll och ändamål,
lika litet får man förfäkta sina
grundsatser genom att prisgiva dem.
Den goda avsikten må försvara dem,
som använda oriktiga medel, men
dessa medel själva förbli i alla fall
förkastliga och detta i desto högre
grad, ju större skada de åstadkomma.
Men icke ens den bolsjevistiska
terrorns mål går fritt från
invändningar. Dess närmaste uppgift är att
hålla vid styret den
militärisk-byråkratiska maktapparat, som den
skapat. Förvisso skall detta ske genom
bekämpandet av korruptionen inom
denna apparat.
I "Prawda" för den 1 april 1919
hade professor Dukelski fordrat, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
