Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Lundstedt, Vilhelm: Samhället och rättsordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
VILHELM LUNDSTEDT
för densamma. Visserligen är det så, att rättsmedvetandet självt
med all sin brist på objektivitet och med sin därav följande brist
på motståndskraft mot människornas gemensamma faktiska intressen
föres i ledband av samhällsnyttan eller klassintressen. Men i samma
mån som rättsmedvetandets satser skola tillämpas med konsekvens,
kommer det i genomförandet i strid med vad som kräves av hänsyn
till samhällsnyttan. Rättsmedvetandets satser sakna nämligen genom
sin absoluta karaktär anpassningsmöjligheter efter samhällsnyttans
beständigt varierande fordringar. Enligt det av rättsskolastiken
omhuldade lagtolkningssättet frågar man efter lagens grund i
"juridisk" mening, d. v. s. den idé hos rättsmedvetandet, som tagit
sig uttryck i lagen, och genomför därefter tolkningen. Man ser
då bort ifrån frågan, hur tolkningens genomförande verkar i
praktiken, och beröres icke av de eventuella samhällsskadliga
verkningarne av densamma: det eller det förhållandet mellan parterna
är det riktiga ur rättvisans synpunkt, menar man, och därför måste
lagen tolkas i enlighet härmed, även om konsekvenserna bli än så
menliga ur det allmännas synpunkt. Som särdeles belysande
exempel kan jag åberopa den förut berörda domen angående
Provinsbanken. Men ett annat sätt att tolka lag utmärkes därav, att man
i varje fall undersöker lagens förnuftiga mening och ser efter, vilken
lagtolkning som, genomförd i processen och det verkliga livet, leder
till de bästa konsekvenserna för samhället, alldeles oberörd av vad
den förmenta, alltid mer eller mindre godtyckligt bestämda
"rättvisan" kräver. Att resultaten måste kunna bli olika, allt efter som
den ena eller andra tolkningsmetoden användes, är ju påtagligt.
Jag erinrar ånyo om Provinsbanksfallet. Jag beder också att få
hänvisa till en min uppsats i Svensk Juristtidning 1921, där jag
behandlat en viss lagtolkningsfråga och visat, hur olika det ställer
sig, allt efter som man går in på den verkliga effekten för samhället
av en viss lagtolkning eller stannar vid abstrakta idéer om vad som
skall vara lagens rättsgrund. Jag har aldrig bestritt, att juristerna
understundom av nödvändigheten drivas att utan förmedling av
rättsmedvetandet taga hänsyn till rättens syftemål ur
samhällsnyttans synpunkt. När så sker, är det naturligtvis bra. Men det
är viktigt, att man därav icke låter lura sig utan har blicken klar
för att tillvägagångssättet innebär en inkonsekvens och sålunda icke
är något att lita på. Ty har man en gång den utgångspunkten,
att rätten fastställer rättigheter och skyldigheter i rättsmedvetandets
mening, såsom man faktiskt i allmänhet har, så har man ingen logisk
rätt att röra sig med samhällsnyttan såsom tolkningsprincip.
Med det sist sagda tangerade jag ett annat försök, som man gjort,
att bagatellisera mina teorier och min kritik av de gängse lärorna.
Samhällsnyttan som tolkningsprincip, ha, ha, ha! Det har ju
förfäktats redan för mer än 100 år sedan och det av vida talangfullare
krafter än undertecknad! Därvid plägar man särskilt åberopa den
engelske rättsfilosofen Bentham. Också om nu detta voro riktigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
