Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Händelser och spörsmål - Socialiseringsreflektioner kring margarinstriden - Kring bankkrascherna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
187
Det är ett stolt ord — ett gott uttryck för det ekonomiska frihetssinne,
som bär strävandena för en nyorganisation av folkhushållet på ny grund, mot
de privatkapitalistiska hjältarnas kryckevangelium!
De tre stora bankkrascher, i Mälarprovinsernas Bank,
Kopparbergsbanken och Sydsvenska Kreditaktiebolaget, som strax
efter varandra för en tid sedan eklaterades i samband med
bokslutssäsongens inträde, väckte förklarligt nog ett starkt uppseende och gåvo
anledning till mycken kritik — såväl från de intresserade kapitalisternas håll,
där det närmast sved i skinnet, som från socialistiskt, där bankrutterna togos
till intäkt för en principiell kritik av hela det privatkapitalistiska systemet.
Det svenska bankväsendets soliditet har ju också småningom blivit en nationell
trossats, som man icke gärna ser rubbad. I själva verket måste det emellertid
nog medgivas, att denna trossats icke blivit rubbad genom de nämnda
fallisse-mangen, även om de fäst uppmärksamheten på det faktum, att denna soliditet
aldrig får uppfattas såsom ett värde, en gång för alla givet genom nåd från
ovan, med vilket man kan handskas efter behag utan att riskera förskingring;
att den tvärtom är ett värde, som består allenast genom att i daglig omsorg
bevaras. Ävenså måste det emellertid medgivas, att lika berättigat som det
är att taga bankkrascherna till utgångspunkt för en socialistisk belysning av
svagheter i näringslivets privatkapitalistiska organisation, lika oriktigt vore
det att förbise vissa fundamentala fakta som göra att en dylik kritik med
dessa krascher såsom huvudmoment icke utan vidare blir bindande.
Det är en gammal metod hos den enklare högerpressen att städse orera
om statens förlustbringande affärsverksamhet, utan hänsyn till
omständigheterna i det givna fallet och utan hänsyn till att förluster icke alls äro något
främmande för det enskilda näringslivet — får man tro samma press, har ju
landets hela jordbruk, handel och industri sedan länge gått uteslutande med
förluster! Men därför att denna metod är gammal, är den icke god och icke
ef torf öl jans värd; vår kritik av det privata affärslivet under högkonjunkturen
och lågkonjunkturen får icke, om den icke vill skjuta över målet och vilseleda
även oss själva, förbise de svaga punkterna i det allmännas verksamhet under
samma tid. 1 den mån misstagen och felbedömningarna visa sig ha varit
allmänna, drabba ju anklagelserna för dem ingen speciell grupp, och i den mån statens
åtgärder eventuellt bidragit att länka näringslivet fel, bär även den ett
särskilt ansvar.
Ett par fakta blott! Statens järnvägar gåvo 1918 en förlust av cirka
GO miljoner kronor. Detta berodde icke på dålig ledning från
järnvägsstyrelsens sida; det berodde främst på att järnvägsstyrelsen av statsmakten
hindrades från att i tid vidtaga nödiga taxehöjningar i samband med den
allmänna prisstegringen. Om oklokheten i denna statsmaktens politik torde nu
alla vara ense. Den kom att stå landet dyrt, och den måste betalas. Förlusten
var alldeles tillräcklig för att ha knäckt även ett av landets allra största enskilda
affärsföretag; i intet fall ha de fallna bankerna haft en dylik förlust att
anteckna, även om Sydsvenska kreditaktiebolaget med sina 54 millioner i
avskrivningar icke kommer sä långt ifrån. Ett enskilt affärsföretag har emellertid
Kring
bankkrascherna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
