Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Hildén, Kaarlo: Ett svenskt kommunistsamhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SVENSKT KOMMUNISTSAMHÄLLE
211
för närvarande tala en svensk dialekt. Jag avser Runo, den lilla
holmen långt ute i Rigaviken.1)
Runo höjer sig fullkomligt isolerad ur havet. Ej en enda holme
står att upptäckas inom synkretsen med undantag av ett antal små
kobbar och undervattensrev, vilka ligga utmed kusten och försvåra
landningen. Till Arensburg, Ösels huvudstad, runöbornas viktigaste
handelsort, är det 70 km., och till Riga är avståndet över 100 km.
Under största delen av året står ön i alls ingen förbindelse med den
yttre världen, — endast under sommaren företaga öborna en gång
i månaden med sina ålderdomliga "jalor" en färd till Arensburg
för att göra uppköp och avhämta post, Det är ej ofta en utomstående
bosätter sig på ön, och sällan besökes samhället även av tillfälliga
turister. En främlings vistelse på Runo är därför en märklig
händelse i samhällets historia, som av invånarna länge bevaras i
livlig hågkomst.
Öns areal är ej stor. Längden i nordsydlig riktning är något
över 5 km., bredden c :a 3 km. En god föreställning om
naturförhållandena får man genom att vandra tvärs över ön från öster
till väster. På ostsidan möta oss låga flygsandsfält, vilka sträcka
sig längs hela kusten. På en del ställen uppnå de en bredd av ett
par hundra meter, på andra ställen åter bilda de endast en c :a 10
meter bred bård. Dessa sandfält äro givetvis synnerligen
växt-fattiga. Närmast stranden äro de alldeles sterila, men även högre
upp påträffar man blott ett fåtal xerofila örter och gräs samt några
låga tallar, vilkas nedre grenar äro tätt tryckta mot den gula sanden.
Bakom detta ondulerande lågland höjer sig en tämligen brant
dyn-klint, som kan uppnå en höjd av över 10 meter. Uppe på dynklinten
får naturen en helt annan prägel. Här vidtar en ståtlig, på sina
ställen nästan ogenomtränglig barrskog, som sträcker sig över en
c:a 2 km. bred gördel från norr till söder genom hela ön. Hela
denna skogsmark är ett storartat "stelnat" dynlandskap, varest
mjukt rundade kullar och flacka dälder omväxla med varandra.
*) Sommaren 1921 var författaren till denna uppsats i tillfälle att under
ett par veckors tid vistas på Runo i och för antropologiska och geografiska
forskningar. Därvid fästes min uppmärksamhet vid öns märkliga
samhällsordning. Då emellertid denna senare fråga låg helt på sidan om mina egentliga
undersökningar, äro anteckningarna därom mycket bristfälliga och
fragmentariska. Föreliggande uppsats avser sålunda ej att giva en uttömmande
skildring-av samhällsordningen på Runo — så mycket mindre som jag ej sysslat med
sociologiska forskningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
