Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Händelser och spörsmål - Ekonomisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
bestämma t. ex. de internationella växelkurserna? Knappast någon. Icke
ens inom nationalekonomiens kretsar. I stort sett hade nationalekonomien i
fråga om uppfattningen av växelkursproblemct före kriget icke nått utöver den
ståndpunkt, som den klassiska nationalekonomin nådde i början av 1800-talet
på grundval av det studiematerial, som Napoleonskrigen med deras stora
rubbningar i penningvärde och växelkurser medförde. Denna uppfattning är också
utan allt tvivel riktig; men vad den icke gjort, var att tränga till själva den
innersta kärnan av problemet, och detta har under världskriget lett till mycket
allvarliga praktiska konsekvenser. Den hade i det väsentliga fäst sig vid, huru
jämvikt i det internationella handelsutbytet och därmed i växelkurserna
uppnåddes vid guldmyntfot. Problemet löstes så, att varje tendens till
prisstegring inom ett land ledde till en ökning av importen. Detta framkallade återigen
ett behov av betalningsmedel på utlandet. Detta drev upp växelkursen på
utlandet ända till den punkt, där det blev fördelaktigare att i stället för
utländska växlar till hög kurs köpa guld till det lagligt fastställda priset och
sända detta guld till utlandet såsom betalning. För att nu hindra, att
centralbankens guld strömmade ur landet, tvingades centralbanken att höja sitt
diskonto. Detta åstadkom dels, att utlandet på grund av den högre räntan
fann det fördelaktigt att tills vidare låta sina tillgodohavanden innestå i
inlandet, varigenom sålunda behovet av betalningsmedel på utlandet tillfälligt
minskades, dels, att prisstegringen i inlandet hämmades och förbyttes i sin
motsats, varigenom importen inskränktes och i stället exporten tilltog. Härmed
fick man då en naturlig utjämning av växelkursen, ty med den ökade exporten
fick ju landet nya tillgodohavanden i utlandet, som tjänade att likvidera
importen.
På detta sätt fungerade — i detalj genom ett ytterst invecklat system av
arbitrage- o. d. affärer — före kriget den stora mekanism, som höll världens
internationella handel och växelkurserna i jämvikt. Förklaringen av det hela
var fullt riktig. Att den ändå kom till korta inför världskrigets abnorma
påkänningar och därmed ledde till mycket betänkliga praktiska villfarelser,
berodde som nämnt därpå, att den i själva verket icke analyserade problemet
ända in till kärnan. Den kom aldrig med full klarhet in på frågan: varför
finns det överhuvud en viss växelkurs, och vad uttrycker densamma? Den ställde
visserligen denna fråga, men den ställde den s. a. s. från guldets synpunkt:
den frågade, hur vid fri guldrörelse guldet strömmade hit eller dit och blev
regulatorn för handelsutbyte och växelkurs. Men den frågade icke — emedan
det ju under den givna förutsättningen, guldmyntfot, var onödigt — varför
en viss valuta hade ett visst värde. Under guldmyntfot var ju svaret härpå
självfallet: därför att den liar ett visst bestämt värde i guld. Men att bakom
detta faktum dolde sig ett annat, det verkliga avgörande, bragtes aldrig fullt
klart till uttryck.
Det är professor Gustav Cassels stora förtjänst att ha på ett påtagligt
och för allom fattbart sätt gjort den djupare analys, som bringat detta
bottenfaktum till klart uttryck. Och hans senaste arbete, Penningväsendet sedan
1914 (P. A. Norstedt & Söner, pris kr. 8: 50), är den fullständigaste
sammanfattningen av hans forskningsresultat, som hittills framlagts på svenska, gjord
i ett sällsynt lättläst och populärt språk. Dess två huvudmoment är utredningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
