Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, sept. 1922 - Karleby, Nils: Malthus redivivus?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALTHUS EEDIVIVÜS?
351
att kapitalet stegrats i snabbare proportion än arbetarmassan. Den
totala produktmängden är ju icke annat än den totala inkomsten.
Det enda tvivel, som kan råda, är huruvida icke välståndsstegringen
kunnat vara ännu högre, därest icke en stark folkökning gjort
vinstkvoten av det ekonomiska framsteget pr individ mindre. Ett svar
härpå torde vara ytterst svårt att ge. Det måste emellertid anses
sannolikt, att utan denna folkökning skulle kraft tillräckligt för den
enorma tekniska utvecklingen icke stått till förfogande. Även om
den mänskliga ekonomiska verksamheten i stort sett står under
den avtagande avkastningens lag, alltså en ökning av antalet
människor ger mindre livsmöjlighet pr individ, är det nämligen
obestridligt, att i vissa fall och under vissa förutsättningar motsatsen är
fallet, så att till exempel dubbla antalet människor förmå genom sin
starkare gemensamma effektivitet gentemot naturen skapa mera
även pr individ. Det är tämligen visst, att Sverige med en befolkning
på en halv miljon människor nu skulle stått sig sämre än med den
tiodubbla. Alla de inrättningar — järnvägar, en högtstående
industri, ett gott skolväsen, effektiv elektrisk kraftförsörjning etc. —
som endast med en viss befolkningstäthet kunna skapas, men som
innebära stegrade livsmöjligheter, hade icke kunnat åstadkommas
med en alltför gles befolkning. Å andra sidan är det säkert, att
landet skulle ha stått sig ganska slätt med nuvarande befolkning,
om icke främmande världsdelars livsmedelsöverskott stått till
förfogande. Hela detta spörsmåls intrikata karaktär gör emellertid,
att det knappast kan vinna en exakt lösning utan måste bli föremål
för skilda omdömen. Säkert är det naturligtvis, att det alltid finnes
ett visst befolkningsoptimum, som emellertid skiftar med de
naturliga och tekniska förutsättningarna. Men eftersom detta optimum
icke är fast, är det ytterligt svårt att fixt angiva. Därtill kommer,
att en viss överskridning av optimum kan innebära en dynamisk
kraft, som efter ett tillfälligt depressionsläge lyfter den ekonomiska
utvecklingen fram, så att snart optimum ligger vid ett än högre
befolkningstal.1) I evighet kan en sådan utveckling visserligen icke
*) Mot en alltför abstrakt tolkning av folkökningens inneboende tendens
att sänka kvoten pr individ finns det stark reson i följande resonemang,
vari en förf. dragit konsekvensen in absurdum av en sådan: "Varje ökning
av folkmängden måste alltså åtföljas av relativt sjunkande avkastning och
utgör en relativ överbefolkning. Detta inträffar — beviset är ju klart och
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
