Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Mogård, Bertil: Samhället och ungdomskriminaliteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
BERTIL MOGÅBD
1896 års tvåiigsuppfostringskommitté diskuterade. Med vetskap om
att en icke ringa del av samhällets yrkesförbrytare och
yrkeslös-drivare rekryteras just ur detta visserligen till antalet ganska
oansenliga men till sina sociala skadeverkningar högst kostsamma
elevelement, förefaller det, som om det föreslagna samhällsingripandet i
längden skulle visa sig mest lönande.
I varje fall synnerligen opraktisk är den nuvarande anordningen,
att, hurudan än en elev visat sig vara, anstalten vid hans
myndighetsålder måste definitivt utskriva honom utan möjlighet att sedan
kunna ingripa. Det är endast utslag av dåligt samvete, att
statsmakterna a Bonaanstaltens kostnådsstat beviljat ett anslag av hela
200 kr. till hjälpverksamheten åt f. d. elever. Anstaltspersonalen
har själv känt detta och av egna små medel årligen brukat tillskjuta
några hundra kronor för samma ändamål.
Direktör E. Wijkmark ger i sin redogörelse för verksamheten år
1920 å dåvarande uppfostringsanstalten vid Venngarn en mycket
klargörande belysning av detta spörsmål, evad det rör intellektuellt
omyndiga eller obehärskade elever, vilka likväl vid uppnådd
myndighetsålder måste utskrivas. Han föreslår där, att elev som på
grund av undermålighet eller andra psykiska orsaker visat sig ej
kunna sköta en anställning i frihet, skulle kunna till anstalten
återtagas och där kvarhållas intill 24-års åldern. Evad det rör
sinnesslöa, är problemet rationellt löst genom inrättande år 1922 av
statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar å Salbohed. Vad
beträffar den återstående, vida talrikare kategorien kvarbliver
problemet olöst men tränger förvisso sin snara lösning.
Liknande betänkligheter kunna resas ifråga om den slutliga
utskrivningen av elever, vilka kroppsligen äro klena, efterblivna eller
ur stånd att -genom arbete skaffa sig utkomst. För dessa är en
fortsatt anstaltsvistelse en välsignelse. Såsom anordningarna nu äro,
finns ingen annan möjlighet än att vid deras i lag föreskrivna
avgång från anstalten överlämna dem till hemkommunernas fattigvård.
Stundom synes det som om deras kvarblivande ytterligare en tid,
varunder lämpliga metoder från vanförevården användes, skulle
kunna skänka dem möjligheter till utkomst. I dylika fall borde ej
lagen döda möjligheten.
En helt annan sak är den betydelsefulla eftervård, som måste
utövas beträffande utskrivna elever, vilka blivit sjuka, oförvållat
arbetslösa eller på annat sätt nödställda. Dessa kunna av nöd åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
