Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1923 - Händelser och spörsmål - Ett sista försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Efter en månads överläggningar och parlamenterande med de olika
partierna och representanter för ’ ’näringslivet’’ hade tyska
regeringen sitt nya anbud eller memorandum som den kallat det
färdigt; och den 7 juni tillställdes detta de allierade. Som man kunde vänta fanns
i detta memorandum ingen utfästelse att upphöra med det passiva motståndet.
Det villkor, som franska och belgiska regeringarna ännu dagen innan de
mottogo det nya tyska förslaget uppställt som absolut oundgängligt för
underhandlingar, ja för att de ens skulle kunna granska Tysklands förslag, detta
villkor var ouppfyllt. I sitt memorandum berörde tyska regeringen över huvud
ej frågan om Ruhr. Tyska regeringen hade velat undvika allt som kunde
försvåra ett tankeutbyte heter det i en samtidigt med memorandum offentliggjord
kommuniké, och därför hade den inskränkt sig till de punkter, som voro
gemensamma för de allierades svar på dess ursprungliga förslag. Diskussionen över
gränserna var därmed i gång, trots Poincarés försök att först framtvinga en
ovillkorlig kapitulation från motpartens sida. Tyska regeringen hade gripit
den ända, som lord Curzon i sitt svar hade lämnat fri, och utan att frångå sitt
ursprungliga förslag fortsatte den att nysta upp diskussionstråden, som om
ingenting passerat. En egendomlig situation hade uppstått och i en ledare i
Le Temps för den 8 juni om det nya tyska anbudet kan man avläsa franska
utrikesdepartementets förtvivlan över vad som hänt. Tidningen skriver: ??På
detta sätt har mr Stanley Baldwin och hans kolleger genom Tysklands initiativ
blivit ställda inför ett problem som det gäller att se klart. När lord Curzon
genom sitt anförande den 20 april inbjöd Tyskland att framlägga förslag
förbehöll han sig tydligen rätten att vara opartisk. Han lät förstå att England
allt under det det bistod och deltog i den fransk-tyska diskussionen skulle
bibehålla hela sin handlingsfrihet. Tyska regeringen anstränger sig emellertid
— och vem förvånar sig däröver? — att utnyttja de möjligheter, som erbjudits
den. Den anstränger sig att bringa England i ett läge i vilket det automatiskt
tar parti för Tyskland. Av skiljedomaren strävar den att så småningom göra
en beskyddare, en medhjälpare och nästan en tjänare. Detta är lätt att uppvisa.
Frankrike och Belgien ha upprepat att de ej uppta något förslag från
Tyskland till behandling om ej det passiva motståndet först upphör. Brittiska
regeringen liksom italienska har nyss officiellt blivit underrättad om detta
franskbelgiska beslut. Nu framlägger Tyskland anbud, som ej innefatta upphörande
med motståndet om brittiska regeringen finner att dessa anbud innebära en
antaglig förhandlingsbasis, och den begär, att Frankrike nu omedelbart före
upphörandet av motståndet skall uttala sig om den eller den delen av tyska
noten befinner sig England genast i samma läger som Tyskland, i det läger,
där man menar att fortsättandet av motståndet ej hindrar att Tysklands
förslag undersökes.? *
Men trots att tidningen sålunda i sin mån söker förmå brittiska regeringen
att ej uppta det tyska förslaget, kan den ej själv undgå att granska det, vis-
Ett sista
försök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
