Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, februari 1925 - Olberg, Paul: Napoleon den lille av Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEON DEN LILLE AV
RYSSLAND
PALATSREVOLTEN 1 MOSKVA
Av PAUL ÖLBERG,
G} ETER LENINS DÖD, MED BORTGÅNGEN AV DEN
ff) störste auktoriteten inom Rysslands kommunistiska parti
^^ trodde mången, att Trotski vore det givna politiska snille,
som framgångsrikt skulle kunna uppta spiran i detta imperium.
Med beundran pekade man på hans stora rykte: som organisatör av
röda armén, som en första rangens vältalare, som glänsande publicist,
och man väntade med spänning på ’ ’den kommande mannens
historiska verk". Men de blevo gäckade, alla dessa profetior, som fått
sin egentliga utbredning huvudsakligen i Västeuropa och som stödde
sig på bristande kännedom om Trotskis politiska karriär och ryska
förhållanden. Numera är Trotski politiskt död. Detta måste
betraktas som ett faktum, helt bortsett från om Trotskis hälsotillstånd
verkligen motsvarar sovjetläkarnas diagnoser, såsom dessa nu ställas
för de mest skilda sjukdomar. Ur vår synpunkt är detta tillstånd
av underordnad betydelse. I den häftiga partistrid, som rasat i
snart två år, har Trotski måst kapitulera för triumviratet Kamenjev,
Sinovjev och Stalin. Trotskis nederlag är rent av katastrofalt,
särskilt genom sina konsekvenser. Som en ensamstående men skadlig
företeelse har Trotski utsatts för offentlig förhåning och förakt.
Artiklar, rapporter och resolutioner, som i de regeringstrogna
sovjetorganen behandla fallet Trotski, visa — enligt vår mening — ett i
dagspressens historia unikt exempel på hur regeringsmedlemmar
skoningslöst lämna en kollega i sticket för bespottelsen. Det är därvid
högst betecknande att inte blott folkkommissarierna Kamenjev, Stalin,
Sokolnikov och Kominterns ordförande, Sinovjev, på det skarpaste
kritisera krigskommissarien, utan att också enskilda partimedlemmar,
självklart på order av partimyndigheter, förhåna honom. Ingående, in
i minsta detalj har Trotskis politiska förgångna undersökts. Som
auktoritativ sakkunnig har ingen mindre än salig Lenin grävts fram ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
