Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, februari 1925 - Olberg, Paul: Napoleon den lille av Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEON DEN LILLE AV RYSSLAND
43
kommunistiska partiet i förhållande till leninismen, för vilken de
själva utgiva sig vara förespråkare.
Naturligtvis är frågan bolsjevism eller trotskianism endast ett
slagord för att med framgång kunna bekämpa Trotski och hans
anhängare. Ty en vetenskaplig terminologi kan över huvud inte
komma i fråga. På någon teori kan leninismen lika litet göra
anspråk som trotskianismen. Alla s. k. teoretiska motsättningar kan
man därför lugnt lämna obeaktade som ren retorik. Särskilt måste
framhållas, att den uppfattningen, att Trotski står på det
kommunistiska partiets högra flygel och representerar en moderat,
relativt rationell åskådning, strider mot verkligheten. Striden mellan
de kommunistiska ledarna i Ryssland gäller prosaiska maktfrågor,
främst då ordnandet av maktfaktorerna inom den härskande
oligarkin. Endast från den synpunkten skall den betraktas och förtjänar
av olika grunder att uppmärksammas av Västeuropas offentliga
mening.
Den omedelbara anledningen till striden inom det regerande
partiet och till fronten mot Trotski, som berövades alla sina höga
ämbeten, gav Trotskis broschyr om ’’Oktoberrevolutionens lärdomar", som
är en nedgörande kritik av triumviratet Kamenjev, Stalin och
Sinov-jev. Trotski gjorde följande framställning: nyssnämnda herrar sveko
fullständigt under de svåra oktoberdagarna, då upproret
organiserades ; mellan dem och Lenin funnos starka differenser; de voro inte
vuxna det historiska ögonblickets stora uppgifter. Blott han, Trotski,
hade rätt förstått Lenin och stod vid dennes sida som trogen
rådgivare och medhjälpare. Och emedan han, Trotski, intog en sådan
ställning, räddades situationen för det kommunistiska partiet.
Egentligen — framgår det av Trotskis framställning — är den
bolsje-vJkiska proletärrevolutionen ingenting annat än förverkligandet av
idén om den "permanenta revolutionen’’, vilkens fader, han,
Trotski, är.
Vidare framställer Trotski mycket svåra anklagelser mot det
kommunistiska partiets och kommunistiska internationalens ledare, i det
han förklarar, att de försutto de gynnsamma möjligheterna att låta
världsrevolutionen gå ut även över Västeuropa. Han skriver på tal
härom ordagrant: ’ ’Förra året ledo vi två svåra nederlag i
Bulgarien : först försatt partiet, på grund av betänkligheter av
doktrinär-fatalistisk natur, ett utomordentligt gynnsamt ögonblick
(bonderesningen efter Zankovs juniuppror) för en revolutionär aktion; se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
