Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Severin, Frans: Hemmamarknadens monopolförutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMMAMAKKtfADÊNS MONOfOLFOEUTSÄTTNlNGAB 165
nadsindustrierna skulle sålunda i samma mån som inom andra
industrier draga folk till yrket och följaktligen organisationen. Det
kan då inte tänkas, att medlemmarna i längden skulle stödja en
lönepolitik, vars enda verkan för många var att den berövade dem
varje inkomst.
Såsom av föregående synes, är det icke dess mindre ett faktum,
att liemmamarknadsarbetarna i stort sett intaga en förmånligare
löneställning än sina klasskamrater inom exportindustrierna.
Sannolikt beror emellertid detta statistiska resultat till en del därpå, att
åtskilliga av de sämst ställda hemmaarbetarna ej nås av statistiken.
Det låter sig måhända inte heller bestrida, att byggnadsarbetarna
åtminstone på sina ställen i landet inneha ett högst betydande
löneförsprång. Av allt att döma är emellertid detta endast en tillfällighet.
Härför talar bl. a. den omständigheten, att klagomålen över
missförhållandena äro nya. Före kriget hördes de inte. Berodde
emellertid hemmamarknadsarbetarnas förmånsställning just därpå, att de
arbetade för den nationella marknaden, så kunde den inte ha
uppstått nu. Förutsättningen för privilegiet låge under sådana
förhållanden i arbetets egen natur och skulle uppenbarligen ha gjort sig
gällande även före kriget. I verkligheten ägde också vissa
hemmamarknadsarbetare även före kriget ett försprång, men differensen
var mindre och betraktades förmodligen såsom normal.
Undersöker man, så långt detta är möjligt, de konkreta
förhållandena rörande lönedifferensen, så är det emellertid inte uteslutet, att
en annan förklaring till fenomenet kan finnas än den allmänt gängse.
Studerar man anklagelseakterna, så kan man inte undgå att finna,
att det i huvudsak är en grupp hemmamarknadsarbetare som
ständigt uppmärksammas, nämligen byggnadsarbetarna, -samt en grupp
exportarbetare, som ständigt beklagas, nämligen metallarbetarna.
Det låter sig naturligtvis inte heller förneka, att byggnadsarbetarnas
löner särskilt i de större städerna högst väsentligt överskrida vad
man vant sig att i förhållande till andra arbetslöner betrakta såsom
normalt. Att metallindustrin å andra sidan inte har några lysande
konjunkturer är lika allmänt bekant. Men detta har uppenbarligen
sin förklaring i efterverkningarna av krigstidens ekonomiska politik.
Under kriget företogs en våldsam utvidgning av särskilt
metallindustrin men även av flera andra exportindustrier, medan
bostadsproduktionen låg tämligen nere och även andra arbeten för
hemmamarknaden eftersattes. Arbetskraften drogs på grund härav i stor
utsträckning till exportindustrin. Freden medförde omsider en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
