Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Brusewitz, P. E.: Det ryska näringslivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beträffande boskapsskötseln märker man just nu en starkt ökad
mjölkproduktion, men minskad slakt på grund av den goda
foderskörden. Antalet nötboskap, får och getter, som 1922 var under
60 % är nu åter nästan i nivå med antalet före revolutionen.
Antalet svinkreatur och höns, som sjunkit ännu längre, anses nu
snarare över- än understiga siffrorna före revolutionen (1916), vilka
emellertid voro lägre än siffrorna för 1913. Totalvärdet av
boskapsskötselns produktion år 1924—25 kan beräknas till 80 % av
1913 års siffra. Höskörden var i år 30 % större än 1924 och uppgick
till 96 % mot 1913.
Skogsavverkning, jakt och fiske lämnade 1924—25 ett sammanlagt
produktionsvärde av 1,044 milj. rubel eller lika mycket som före
kriget. Produktionen beräknas för 1925—26 komma att ökas med
ytterligare 15 % till 1,200 milj. rubel.
Det är på kooperationens väg, genom utvecklandet av böndernas
kollektiva känsla och övertygelse om att de i samråd med varandra
och slutligen genom samarbete, kunna nå bättre resultat än de kunna
var för sig, som rådsmakten, om än långsamt, skapar en viss form
av kollektivism på landsbygden. Den gamla formen för "miren"
och för samäganderätten på landsbygden har från början utdömts
av bolsjevikerna. Ett energiskt och rationellt skifte för
åstadkommande av sammanhängande, bestämda jordlotter för varje brukare,
pågår nu under ledning av elever från de "röda"
lantmäteriskolorna. Samtidigt härmed har jordbrukskooperationen, särskilt
under år 1925, tagit väldiga steg framåt, och de kooperativa
föreningarna beräknas nu omfatta en tredjedel av hela befolkningen.
Rörande de nuvarande småbrukens storlek visade 1923 års
skattelängder, att 16.9 % av bondehushållen brukade arealer av högst 0.5
deciatins storlek, 37.7 % brukade 0.51—1.0 dec, 43.2 % brukade
1.1—2.5 dec. och 2.2 % brukade större arealer än 2.5 dec. Av de
under åren 1921—23 verkställda ägostyckningarna (3 % av
jordlotterna per år) utfördes icke mindre än 21 % å jordlotter av mindre
areal än 2 dec. Denna omständighet, jämte det ännu vida
allvarligare missförhållandet, att massor av jordbrukare i följd av
missväxt eller låga spannmålspriser och höga skatter måst sälja sina
dragare m. m., har skapat ett allt större jordbruksproletariat, som
icke har möjlighet att bruka och livnära sig på sin jord, utan i
form av arbetslösa strömma in till städerna. Skatterna ha
visserligen indirekt — genom indrivning av medel för att hastigt öka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
