Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1926 - Händelser och spörsmål - Europas Förenade stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL 384
stater med tullgränser. Även om det är att förenkla problemet, förefaller det
sannolikt, att det ligger mycken sanning i påståendet.
Med en stor marknad följa möjligheter för en massproduktion i mycket
stor skala, vilket ju Amerika för visso visat. Med varuutbytets frihet bör
då även följa frihet för kapitalet och arbetskraften att få söka sig till de
lämpligaste produktionsorterna.
Givetvis är förf. icke blind för de svårigheter, som möta vid förverkligandet
av en dylik jättelik ekonomisk omorganisation. Det komme otvivelaktigt att
uppstå stark ekonomisk friktion vid upphävandet av de nuvarande
tullgränserna, men svårigheterna borde kunna övervinnas om övergången gjordes
till-läckligt smidig. Eisken att en dylik tullunion skulle bli ett medel för
bedrivande av en skyddstullspolitik med höga tullar kan man bortse från. De
ekonomiska intressen, som mana till frihandel skulle vara för mäktiga.
Men hur omfattande bör en tullunion vara? S-kall den blott innesluta
Centraleuropa eller även England och skall Ryssland vara innanför eller utanför
gränsen? Förf. kommer till resultatet att hela Europa bör vara med. Utan
England är bl. a. kolonialproblemet olösligt, ty kolonierna måste övergå från
att vara en enskild stats intressesfär till att förvaltas av sammanslutningen
såsom sådan. Denna tanke är ju icke ny utan har sin upprinnelse i England,
där Roden Buxton trätt in för en nyordning av kolonialförvaltningen. Någon
opposition från de engelska dominions bör det icke finnas anledning till,
då de böra vinna på att de övriga europeiska ländernas varor bli tullpolitiskt
jämställda med moderlandet». Även de hinder, som den nuvarande ekonomiska
organisationen i Ryssland kan utgöra, anser förf. möjliga att övervinna.
Av detta följer, att Coudenliove-Kalergis projekt om en världens indelning
i fem stora politiska komplex, Pan-Amerika, Pan-Europa, Brittiska riket,
Ryssland och Asien (Kina och Japan), icke vinner hans gillande. Han anser don
planen behäftad med alltför många svagheter för att vara möjlig att
förverkliga. Man bör hålla sig till den ekonomiska ändamålsenligheten.
Gentemot Nationernas förbund borde ett Pan-Europa icke innebära något
hot. Det ena utesluter icke det andra. Tvärtom borde en förening av Europas
folk innebära en avlastning av svåra frågor från folkförbundet, frågor som
dessutom icke mycket kunna intressera de utomeuropeiska medlemmarna.
Ett enande av Europa skulle medföra fördelar för alla. Ja givetvis icke
för dem, som leva i gamla fördomar och för de mäktiga klickar, som dra
fördel av splittringen. Men vem kan man då räkna på skall gå in för idén?
Redan kan man visa på strävanden i denna riktning från handelns och
storkapitalets sida, men den viktigaste faktorn är proletariatet, arbetarmassorna.
’’Europas Förenade Stater är en allmän sammanfattande paroll för
proletariatets utrikespolitik’’, och dagen kan icke vara långt borta, då Europas
öden länkas icke av diplomater av den gamla skolan utan av folk, som äro
besjälade av en verklig önskan om förståelse.
Drömmen om Pah-Europa blir kanske länge blott en dröm. Det skadar
emellertid icke om man får möjlighet att sätta sig in i de reella förutsättningar,
som finnas för ett närmande till drömmens uppfyllelse, och därför är
Woy-tinskys bok av värde för alla, som tro att fred och samarbete räcka längre
än strid och fiendskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
