Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1927 - Svanberg, Victor: Bernard Shaw: En elak idealist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
VICTOR SVANBERG
syfte är att hälsa det nya seklet som en religionens renässans, fastän
Shaw i Don Juans gestalt förklarar sig redo till en himmelsfärd,
så förblir han dock 1800-talets sikeptiske son och kastar i djävulens
gestalt beska varningar efter den himlafarande.
Denna dubbelbelysning är ej blott dramatiskt verkningsfull, den
ger författaren en ärofull särställning bland de sedermera antingen
för troskyldiga eller för smarta livstroende idealisterna. Dock
måste det nog erkännas, att i hans sista verk insmugit sig en del
alltför billiga prov på nyidealistiskt tänkande och dito konst. Först
det från början till slut fantastiska Bach to Methuselàh gjorde för
allom klart, att det innerst i Bernard Shaw sitter en grnbblare, en
drömmare och visionär. Det stora världsdramats början, en
omdikt-ning av bibelns syndafallsmyt, uppbäres av samma fräckt friska
fantasi och av samma upproriska tankar som Don-Juan-skissen i
Man and superman. Men slutet är inte lika bra. Vyen av
mänskligheten år 31920 är väl det enda lustiga i Shaws produktion, som
blivit lustigt mot författarens vilja. Han har alltid tyckt synd
om djur och barn och har här tagit sig före att avskaffa båda dessa
existenser, medan han i stället beskärt sina vuxna människor en av
sjukdom och ålderdomssvaghet obegränsad livslängd. De gå omkring
och filosofera, ända tills någon yttre åverkan gör kål på dem. Man
måste önska författaren och dem en knölpåk till att fortast möjligt
slå ihjäl dem i ett enkom därtill avsett drama. Jag för min del
ber Don Juans djävul bevara mig för sådana övermänniskor.
Ett annat utslag av den nyvaknade idealismen är Shaws sysslande
med historisk diktning. Liksom den fantastiska genren kan även
det historiska dramat följas långt tillbaka hos Shaw. Eedan före
sekelskiftet skrev han, fascinerad av Nietzsches övermänniskoidé, ett
Napoleondrama och en motsvarande studie över Cæsar. Så har
han givit en sympatifylld teckning av kristna martyrers
övermänskliga tålamod och till sist har han i Saint Joan förhärligat på en
gång den religiösa hänförelsen och hjälteviljan. I alla dessa stycken
och allra mest i det sista märkes tydligt, hur livstron givit diktaren
förståelse för det förgångna. Forntid, nutid — och framtid —
bindas samman av en gemensam utvecklingslinje, genom alla skeden av
historien är samma kraft, livets eviga kraft, verksam. Utan tvivel
är detta historiska intresse glädjande. Liberaler såväl som socialister
behärskades länge av den fördomen, att allt som låg före 1789 eller
1848 och alla lämningar av äldre tiders samhällsskick voro idel värde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
