Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1927 - Holmberg, G. H:son: Quidings förhållande till sin samtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
G. H:SON HOLMBERG
partiväsendet och "möjligen vill Geijer själv så anses". "Han är",
förklarar tidningen, "det dock i själva verket lika litet som någon
annan den där antingen söker eller motarbetar sanningen. I en
värld som varit och är tummelplatsen för striderna mellan sanning
och lögn, gott och ont, där måste vara partier. Alla tider hava också
uppvisat sådana och troligen alla ämnen som varit föremål för
mänsklig kunskap".
I själva verket hade Quiding samma mening om Geijers rätt så
moderata avfall vid uppnådda 55 år som den övriga liberala
vänsterns opposition. Almquist, vilken ävenledes både berömmer och
kritiserar Geijer, i synnerhet i sin skrift "Om svenska
uppfostringsväsendet" (1840), räknar Geijer till förtjänst "det
oförglömligt stora hos Geijer att han bekant". Men "vad vi tycka oss hava
skäl att anmärka av en man som rangerat sig på tidens led är att
han borde något närmare rycka fram till tidens egentliga
problemer". I fattigvårdsfrågan (1839) vände han sig till ett av "tidens
verkliga problemer" men begreppet om rikedom och ännu mer om
egendom fattade han icke nog skarpt "i vitögat". Med anspelning
på "stugan" som hade blivit Geijer för trång, hade han, när han
trädde därur också bort säga vad han såg på himmelen och på
jorden". Men det har han inte gjort utan "för det mesta sysselsatt
sig vid stugans knutar".
Var Almquists liksom Quidings ställning till Geijer övervägande
rent saklig och starkt motiverad, kan man om Crusenstolpes
angrepp på Geijer i hans skrift "Vidräkning och reform" (1839)
säga, att det företrädesvis var tidningsmannens metod att bedöma
en misshaglig offentlig person med ställning och inflytande.
Assessor Crusenstolpe, "statsfången på Vaxholm" och Karl
Johans argaste motståndare, blir givetvis föremål för omnämnanden
i Malmö Tidning såväl vid det av hovkansleren v. Hartmansdorff
anhängiggjorda åtalet för majestätsbrott, ett åtal som renderade
Crusenstolpe tre års fästning på Vaxholm, som då hans ’ ’Ställningar
och förhållanden" och andra skrifter kommo ut. Dessa småaktiga
barnsligheter skulle, menar bladet, aldrig existera, om vederbörande
anade hur mycket de skada sitt anseende i allmänna opinionen. De
bli, säger tidningen vidare, en tacksam jordmån för en svärm
dagdrivare, tidningsskrivare och tidningsläsare och kannstöpare av alla
slag, vilka tacka Gud och herr Hofcansleren för "dessa vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
