Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Händelser och spörsmål - Arbetskonflikterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5(j HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
ick€. Pappersindustnarbetarförbiiiidcts styrelse lät också
medlingskommissio-nens hemställan omedelbart gå ut till arbetarna för allmän omröstning.
Antagligen ställde arbetarnas underhandlingsdelegerade inga större förhoppningar
på resultatet av denna omröstning. Det låg mycket nära till hands att
antaga att resultatet skulle bliva negativt, ty det krävdes en mycket stor
själv-övervinnelse av arbetarna att så där nästan omedelbart efter omröstningen
rörande medlingsförslaget fatta ett beslut, som skulle kunna tolkas som en
desavuering av det förut fattade beslutet. Ä andra sidan hade strängt taget
underhandlingsdelegerade ingenting annat att göra än att vidarebefordra
medlingskommissionens hemställan till arbetarna. Ett bifall till denna var också
sakligt sett önskvärd. Ett faktum är att de sakliga meningsskiljaktigheteraa
mellan arbetsgivarna och arbetarna icke längre kunde anses vara så
betydelsefulla, att de kunde motivera stridens fortsättande. Psykologiskt sett torde
emellertid läget ha varit sådant, att en uppgörelse omedelbart knappast var
möjlig, därest den skulle göras beroende av en ny omröstningsprocedur. Man
kan vara tämligen viss om att för den händelse arbetarna hade beslutat
lämna sina underhandlingsdelegerade fullmakten, skulle dessa ha både förstått
och förmått att använda fullmakten på ett sådant sätt att den eventuella
uppgörelsen skulle bli så god ur arbetarnas synpunkt som den överhuvud taget
kunde bli. Även om man alltså kan förstå arbetarnas obenägenhet att just
vid denna tidpunlct lämna en sådan fullmakt, kan man icke gärna värja sig
för den misstanken, att arbetarna låtit ett låt vara i och för sig mycket
naturligt känslomoment spela en alltför stor roll.
En fullmakt av ifrågavarande beskaffenhet hade för övrigt varit motiverad
även med hänsyn däTi;ill, att denna arbetskonflikt icke längre endast berör
pappersmasseindustriarbetarna. Sågverksindustrins arbetare befunno sig då
fullmakten begärdes ute i lockout sedan mer än en månad tillbaka på grund
av konflikten mellan pappersmasseindustrins arbetsgivare och arbetare, och
det var bekant, att Arbetsgivarföreningen ämnade utvidga striden ytterligare.
Det är klart, att pappersmasseindustriarbetanias krav och önskemål måste vara
det primära och att dessa arbetares votum måste väga mycket tungt, när det
gäller att avgöra huruvida och på vilka grunder en avveckling av striden
skall ske, men de övriga i striden indragna arbetarna ha naturligtvis också
intressen att bevaka och kunna väl följaktligen göra anspråk på att få ha
ett ord med i laget. Detta torde knappast kunna ske direkt, d. v. s. på så
sätt att de sympatilockoutade arbetarna tillförsäkras möjlighet att rösta om
eventuella förslag till uppgörelse, utan deras intressen böra givetvis bevakas
och tillgodoses av ledningen för den stora gemensamma organisationen,
Landsorganisationen. Detta har av allt att döma också varit praxis hittills inom
den svenska fackföreningsrörelsen, men praxis synes icke ha förankrats
tillräckligt starkt i rörelsens konstitution. Förr eller senare måste nog det
problem, som man här återigen konfronterats med, upptagas till ett ingående
studium inom våra fackliga organisationer i syfte att skapa en fullt
tillfredsställande ordning.
Pappersindustriarbetamas vägran att förse sina underhandlingsdelegerade
med fullmakt har i såväl den kommunistiska som den borgerliga pressen
tolkats som ett misstroendevotum mot Pappersindustriarbetarförbundets ledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
