Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1928 - Heckscher, Eli F.: Socialismens teoretiska möjligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALISMENS TEOEETISKA MÖJLIGHETER 135
ligion sysselsätter mig emellertid icke; på,de punkterna förklarar
jag mig på förhand inkompetent. Vad det här gäller är
marxismen som ekonomisk teori, och nr den synpunkten är det svårt att
betrakta det annorlunda än som en olycka för socialismen, att denna
kommit att identifieras med marxismen. Ty som ekonomisk teori
är marxismen föga mer än en parodi på den klassiskt liberala
teorin, och hela bibliotek av bortförklarande skrifter ha ej förmått
trolla bort detta faktum. Marxismen saknar blick för den äldre
åskådningens verkliga teo»retiska svagheter, detta både filosofiskt
och teoretiskt ekonomiskt, och driver i stället dess svagaste punkter
till våldsam överdrift. Det torde vara svårt att i Marx’ ekonomiska
teori — fortfarande gäller det icke hans historiska
utvecklingslagar och allt vad därtill hörer — finna något som icke bygger på
mer eller mindre missförstådda tankegångar hos Ricardoi, som
visserligen är den ekonomiska teorins hittills skarpaste tänkare men
också den klassiska ekonomins tankebyggare framför andra.
Det skulle föra alltför långt och dessutom vara ganska
överflödigt att inlåta sig på någon vidlyftigare dokumentering härav,
så mycket som därvid åtgjorts under senaste årtionden. Blott så
mycket må sägas, att Marx’ arbetsvärdeteori, som är underlaget för
hans mervärdeteori, bygger på Ricardos konstruktion av de
relativa priserna på produkterna som bestämda i förhållande till de
däri ingående arbetsmängderna. Eicardo kom till denna
konstruktion genom att — frånsett andra förenklingar, som här kunna
förbigås — tänka sig kapitalet fördelat i samma proportion soon
arbetskraften över näringslivets hela område, detta endast för
bevisets skull och utan att betrakta det som mer än en
hjälpföreställ-ning. Så snart denna alldeles verklighetsfrämmande konstruktion
uppges, förfaller icke blott arbetsvärdeteorin utan även
mervärdeteorin, uppfattningen om kapitalräntan som "utsugen" arbetslön.
Man kan ta ett exempel som Böhm-Bawerk, den moderna
kapital-teoirins skapare, givit i sin kritik av Marx: en juvelerare med ett
lager på 1 milj. kr. som sysselsätter två biträden. För att hans
näring skall kunna bära sig måste han få, låt oss säga, 5 proc.
på sitt kapital, d. v. s. 50,000 kr.; och alltså skulle de två
juvelerar-biträdena vara "utsugna" med 25,000 kr. per man — väl att
märka utöver den lön blodsugaren faktiskt betalat dem och
oavsett hur stor den lönen varit. I en näring med en annan
proportion mellan kapital och arbetskraft skulle tydligen "utsugnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
