Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Hansson, Sigfrid: Arbetsgemenskap och samförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetsgemenskap och samförstånd 325
val för samarbetet, beredas tillfälle att få ett ord med i laget även
när det gäller företagens organisatoriska, tekniska och, varför inte
också, affärsmässiga angelägenhet er. Det är jn också här vi ha
att söka den springande punkten i det problem, som av
omständigheternas egen makt bringats till aktualitet ute i världen och som
nu pockar på uppmärksamhet även i vårt land.
Den första socialdemokratiska regeringen tog redan år 1920 ett
initiativ, som borde ha kunnat påskynda samförståndssträvandena,
därest det hade rönt den förståelse från företagarnas sida, som
det otvivelaktigt förtjänade, även om meningarna naturligtvis kunde
vara delade i fråga om lämpligheten att i detta fall engagera
lagstiftningsmakten. Regeringen sade sig vilja bidraga till en sådan
nydaning av vårt näringsliv, som skulle göra det möjligt för
arbetarna att känna sig som en i företagets allmänna förkovran
intresserad medarbetare i stället för "en utifrån krävande
fordringsägare’’. Syftet med initiativet var som bekant att skapa en
organisatorisk form för en industriell demokrati, som skulle "fästa
arbetarna närmare vid produktionen och sålunda i hela samhällets
intresse skapa en ny sporre till densammas ökning".
Den brist på förståelse, som man då nödgades konstatera icke
blott bland företagarna utan även i kretsar, där arbetsfreden alltid
utgjort ett gouterat ämne för diskussioner och lagstiftningsprojekt,
var icke ägnad att hos arbetarna stärka förtroendet till
samförståndssträvandena. Att nu knyta an vid den socialdemokratiska
regeringens initiativ låter sig väl näppeligen göra. Politiska
hänsyn torde förbjuda det, och det är väl också troligt, att tanken på
att anlita lagstiftningen på detta område alltjämt skulle komma
att röna motstånd inom företagarvärlden. Ur arbetarnas synpunkt
kan det också vara tämligen likgiltigt om den industriella
demokratin i den bemärkelsen, att arbetarna tillerkännas medinflytande
inom företagen utöver vad nu redan garanterats dem i
kollektivavtalen, genomföres på lagstiftningens väg eller medelst s. k.
frivilliga överenskommelser. Huvudsaken är, att företagarna äro
villiga att medverka till ett utbyggande av grundvalen för det
av det ömsesidiga beroendet betingade samförståndet och
samarbetet. Det ligger då i sakens natur, att en sådan medverkan
kommer att innebära ett uppgivande mer eller mindre av vissa s. k.
principer, vilka hittills stått hindrande i vägen för utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
