Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Lindhagen, Carl: Vildmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 cabl lindhagen
nare tidernas ministärer, representerande skilda partier, hava alla
i regel till Sverges ombud i folkförbundets församling utsett en
konservativ, en liberal och en socialdemokrat och utfärdat
instruktioner för dem. Med dessa instruktioaier från en partiregering
hava alla tre ombuden funnit sig väl tillfreds och veterligen enigt
samlat sig om desamma, under det stridens vågor gått höga hemma
om regeringens inrikespolitiska propositioner. Vi vänta ännu på
någon pånyttfödelse av de utrikespolitiska problemställningarna.
En annan åker i träda är författningsfrågan. Därmed äro vi
inne igen på det gamla proigrammet om framåtskridande genom
former. Former äro nödvändiga och de som finnas kunna
förbättras. De äro verktyg för civilisationen men något avsevärt
uppsving för kulturen mäkta de svårligen. Om denna
formbildning förenas med försök till kulturellt framsteg i sinnelagen, möter
det motstånd.
Rätt för folket att någon gång genom omröstning avgöra en
betydelsefull sak — en aktuell fråga utoonlands — vinner ej
understöd av något svenskt parti. Man säger, att en dylik så kallad
decisiv folkomröstning är ett obehörigt avsteg från det
representativa systemet, det vill säga ett förkastligt ingrepp i
funktiona-rismens övervälde.
Nationen skulle säkerligen gärna se, om parlamentarismen kunde
för-mås att sysselsätta sig med livets mångfald och dess realiteter
även på lång sikt. Därtill äro utsikterna icke heller stora för
närvarande.
Folkets flertal skulle nog behjärta valbesvärets förenkling, det
politiska födorådets begränsning och den mångsidiga ekonomiska
besparingen genom ett rationellt enkammarsystem. Detta var förr
ett aktuellt vänsterprogram. Numera kan ej uppbringas något
intresse för detsamma.
Huruvida folket anser lyckligast, att rikets högsta ämbete
fortfarande går i arv, är obekant. Mången håller emellertid före, att
denna tradition från gamla tider ej kan evärdligen upprätthållas.
Beträffande funktionarismens betydelse i övrigt i vår tid skrev
nyligen en riksdagsman till mig: ’’Som du vet, är det mestadels
blott en liten klick, som utser riksdagsmän.’’ Parlamentarismens
frigörelse från funktionarismens nya grepp över folket och dess
representanter är tidens stora författningsfråga. En av Lenins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
