Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1929 - Wigforss, Ernst: Professor Cassel och socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFÄSSOR CASSEL OCH SOCtALlSMEN
07
motståndare, inte att utreda och klarlägga. Det är möjligt att
Cassel anser "socialisterna" oförmögna att i dessa dunklare
punkter följa med en saklig diskussion eller tillgodogöra sig mera
vetenskapliga argument, och att han därför tycker sig ha rätt att
bara dekretera vad "vetenskapen’’ lär. Men varför skall denna
ringaktning för "socialisterna" också gå ut över Sv. Dagblrs
ordinarie läsekrets?
Prof. Cassel säger i förordet, att om det inte vore sentimentalt,
skulle han tillägna boken Sverges arbetare. Man kan befara att
de inte i mycket stor utsträckning bli lockade att hämta lärdom
ur en framställning, där både den fackliga och den politiska
rörelse, vartill de instinktivt känna sig dragna, målas ut som
välståndets och kulturens svåraste fiender. Men de mindre grupper,
som t. ex. i studiecirklar syssla med de ekonomiska problemen,
borde med fördel kunna göra bruk av prof. Cassels bok. Den kan
tjäna som underlag för studiecirkelns arbete i dubbel måtto. Så
gott som varje artikel består till hälften eller tre fjärdedelar eller
mera av föga omstridda ekonomiska sanningar, och framställningens
klarhet blir inte väsentligen störd av de inströdda tavlor, som
utmåla socialisternas okunnighet, enfald, charlataneri o. s. v. Den
tvivelaktiga eller mer än tvivelaktiga återstoden är ett utmärkt
material för cirkelns medlemmar att leta efter felslut, att söka skilja
påståenden från bevis, att öva sin skarpsinnighet och
omdömesför-måga.
Det är väsentligen kring tre av de välståndshämmande faktorerna
som Cassels intresse samlar sig. Den första är fackföreningarnas
monopolistiska lönepolitik, den andra statens ingripande för att
bekämpa arbetslösheten och skapa arbetstillfällen, den tredje
slutligen statens av socialistiska inflytelser bestämda skattepolitik.
Hur vidsträckt Cassel uppfattar rubriken socialism, framgår
redan av denna innehållsförteckning. Fackföreningsmonopolismen,
om vilken Cassel själv i företalet säger, att den "visserligen
teoretiskt sett icke alls är socialism utan en i det hela rätt borgerlig
oart", behandlas genomgående som ett exempel på socialismens
fördärvlighet, därför att den "i alla fall kommit att bli nära
förknippad med socialismen, sådan den här i landet framträder".
Ingenstädes i Cassels bok märker man något intresse för en närmare
analys av detta underliga diibbelväsen. Annars är det ganska klart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
